Blogg

Medlemsmöte 14 juni

 

Hjärtums kyrka                                                             Drottning Kristina

Skoftebyföreningen hade en ljus och trevlig hemlig resa den 14 juni. Alla skoftebybor samlades i Valkyrian innan avfart, där bussen plockade upp oss. Det var chaufför Lennart hos Karl-Ewerts Busstouring AB som körde vår stora turistbuss. Guide var idag Inga-Lill Andersson från styrelsen. Vi startade kl 17.00 med att äntra bussen och finna en bra sittplats. Det som stod i programmet var, att resan var hemlig, men skulle gå på vägen som drottningen Kristina reste på med antaget namn, Maria Alexandra. Krig och elände, redskap och historia kantade vägen. Lennart rattade bussen över klaffbron där vi snabbt såg vår statskyrka från 1862 på lite håll.  Vi körde över Oscarsbron och uppför Landbergsliden, inga problem för duktige Lennart. Han kunde för övrigt Hjärtum på sina fem fingrar och var behjälplig med lite information om bygden. Drottning Kristina reste här på 1600-talet när hon skulle besöka sin väninna Margareta Hvitfeldt på Sundsby säteri, Tjörn.  Kungälvsvägen har många minnen och framförallt platser som rymmer mycket historia. En vacker stenmur skulle byggas helvetesdjup, jävlahög och ormatät. Åkerström har en lång och livlig samt tragisk historia. Här var gästgiveriet, med fröjd och gamman, dans och råbarkade slagsmål. Det fruktansvärda raset som igångsattes av ett hemskt åskoväder var 7 oktober 1648 då 100 personer miste livet. När Digerdöden härjade här överlevde bara 2 personer. Carl XII reste förklädd här och lade som ett tack ett guldmynt under fatet på gästgiveriet. I Hjärtums kyrkbok berättar kyrkoherde A Bonader om händelsen med den underliga företeelsen att  Carl XII låg ovanpå halmen nere vid golvet med stövlarna på, som han aldrig tog av sig. Jo jo så berättas i många skrönor om vår kung Carl XII. I Hjärtum söps och härjades det, när inte mat fanns på bordet och ångesten dövades med sprit.  Vid ett 50-tal krogar kunde man få sig ett rus förutom att det även brändes hemmavid. Edsvägen gick här och det var lätt att få lite slantar eller lura till sig tjyvgods för en sejdel med drickbart, hästarna travade på till och från Brätte och kunde Edsvägen utan och innan. Olika brott straffades med döden på Ålleberg, mest var det tjuverier som straffen gällde. Vid Utby fanns det trolltyg, dvärgfolk och bergssmeder som inte fick störas när de sysslade med sina verktyg. Vid oro och om de stördes kunde personen i kvällningen bli gastkramad och få blåmärken i armen efter gastens grepp. En unge som föddes utan tummar, kallades Tommelös och brändes upp då han var annorlunda. Första fasta skolan blev 1851, men ungarna som skulle läras, fick inte vara under 6 år, om de inte redan hade läskunskaper. Klockaren hade annars hand om läsandet med barnen i bygden, för katekesen skulle alla kunna.  Den som inte kunde skaffa mat på bordet som föräldralösa barn och åldringar fick bo på Billesgården, där de levde i armod. Där fick de morgonvälling på korn- och rågmjöl, sedan ärtor och fläsk samt wattengröt till kvällsvard. Ibland vankades det lingon med mjölk. Potatis var det så ont om, att den fick delas med annan för att räcka till. Söckekärren var känt för att vara ett rövartillhåll, här befanns ofta tjuven Drulle. Straffen för brottslingarna var stening, stegel och hjul eller att man skickades till Carlstens fästning och kastades ner i en håla och fick leva på vatten och bröd. En rådig kvinna i Hjärtum kom på att mörda folk snabbt och effektivt med att använda sig av arsenik. Vid Masthugget höggs många fina master som forslades ner till fartygen i Göteborg. Vid Vesten och Bränneribäcken kyldes bränneriet, då där brändes mycket alkohol. I trakten lär ha funnits en källa som kallades Barnekällan, då barnet fick goda egenskaper om kläderna tvättades i källan.  När förklädda Drottning Kristina färdades här med häst och stilig vagn och försökte få en sovplats på Krogstorp förvägrades hon detta, då man inte trodde på hennes utsagon,  då hon var mansförklädd med korklippt hår. Men på Uttersåker fick hon natthärberge.

Det var inte lätt att resa här ty detta var Norge och hon var svensk drottning. I dessa trakter har det varit åtminstone fyra stora krig med danskarna. På Kärrsbacken finns många krigargravar och vid Fredsskogen vid Gategården har det slutits fred. Skvaltvarnar för att mala mjöl har det funnits gott om i Hjärtum och år 1850 fanns det 16 stycken. I älven fanns mat att hämta då det fanns mycket lax och öring. Lilla Edet har härjats svårt av flera stora bränder. Och år 1888 brann det hos bagare Andin att så många som 76 stycken hus sedan stod i ljusan låga och man fick fly till skolbyggnaden för att få tak över huvudet. Den största och bästa brandsprutan brann inne. Man telegraferade till Göteborg och bad om hjälp, men de ville inte komma då Lilla Edet låg för långt bort. Torpabron över Slumpån benämndes snabbt  då vikingarna gått upp här i ån för att ta sig till Vittene där de gömt guldet som hittades.                                                                              

Mycket berättades om Drottning Kristinas liv och leverne under vår resa. Hon var barnet som växte upp som pojkflicka, en liten tös med stora ögon och barsk stämma. Hon var inte intresserad av broderier och sömnad, utan ville rida hårt och länge. Hon reste 3 gånger till Rom och bosatte sig där nära påven.  Hon abdikerade som drottning i Sverige  och lämnade över tronen till sin kusin Karl X Gustav. Kristina ville ingen man eller barn ha, men hennes förtrogne i Rom blev kärleksfulle kardinal Decio Azzolino, som fick ordning på hennes finanser, då hon hade 200 personer i sin hovstat i Rom att försörja.

 

Medlemsmöte den 17 maj 

Åh vilken fantastisk afton Skoftebyföreningen hade i Valkyrian 17 maj. Våra gäster Mille Melin och Mats-Göran Widenberg hade ett mycket underhållande, men framförallt roligt program. Så ljus och fin försommarkväll och många kom till oss i Valkyrian, så kul. Kaffe kokas och smörgåsar bredes för det vilda, alla ska få smaka. Lotterivinsterna pryder bordet. 50 % av lottpengarna vi får in, går till vinster. De 300 lotterna såldes till glada människor i salen. Första vinsten var idag en korg full med läcker mat. Mille och Mats-Göran packar upp och ställer fram en stor bildskärm samt en dator. Vad månne bliva av detta? På skärmen syns nu en vacker text; Allsång & Visor i sommartid.  Vår ordförande Bernt Berggren hälsar alla välkomna och särskilt till våra trevliga gäster. Mille Melin hälsar alla i publiken välkomna en gång till med att säga, att ibland har de en kort stunds uppehåll mellan låtarna ”men då kan ni prata skit eller bryta arm emellanåt”. Mycket skratt och mysig stämning skapade grabbarna. Ja Mats-Göran är gammel skoftebypojk, så han kände sig nog hemma och vi ”förstår hans språk”, Mille är från Dalsland men har emigrerat till Grästorp, ja ja. Kvällens sångövningar började med en mjukstart och alla fick La La med i Hylands hörnas egen melodi, som är så känd. Vi fortsatte passande med melodin; Sommar och sol. Och vem minns inte Alice Babs skojiga; Vårat gäng, bästa sammanhållningen och det gäller ju speciellt för våra medlemmar. Sedan fick vi sjunga med i Family Fours; Gamla låtar….  Texten visades på skärmen på scenen, så att alla kunde sjunga med. Dagen till ära var 17 maj och Norges nationaldag, så det var lämpligt att fortsätta med Cornelis Vreeswijks                                                                                                                                                               Turistens klagan!                                                                                                                                                                                                                             

 Det sjunger några ungar på Karl Johan.
Dom låter starka och fina som bara ungar kan.
Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell,
en kväll bakom barrikaden. En vanlig kväll.

Över mitt huvud svävar en kolsvart gam,
i rummet bredvid mitt, sjunger en tokig dam.
Och jag är trött och tveksam, men deras sång är glá!
- Om inga ungar funnes så sluta já!  

 Och Skoftebyborna sjöng med i alla tonarter som finns och alla andra också. Strålande, sa Mille, han hade nog aldrig hört dess like. Sedan sjöng alla ”unga” medlemmar en låt från en ’stenkaka’ Music Music, en fin idé. Man ska leva för varandra sjöng vi efter Trio med Bumbas låt - De var så populära och hårt uppbokade att de kunde ha fyra (4) spelningar på en dag, från morgon till natt.

Efter nästan en timme var vi alla sugna på kaffe med smörgås, som dukades fram. Mmm så gott det var med kaffe och en härlig vårsmörgås. Nu hysshjade Stig Wedin, ty nu var det dags för lotteridragning. Högsta vinsten gick till glada Ragna Hansson och de andra vinsterna kom också till sina rätta vinnare. Därefter fortsatte Mille och Mats-Göran med några låtar till och vi fick till och med höra en finsk låt av Mats-Göran. På svenska heter den: Snål är vinden och var en känslosam tango, så vackert och vemodigt. Mats-Göran frågade om det fanns några finlänningar i publiken, men våran Raija Keränen hade redan lämnat lokalen. Efter Lill-Babs bortgång fick vi även höra hennes; Gröna granna, sköna sanna sommar…  Som avslutning blev det; Vår bästa tid är nu, en av Jan Malmsjös låtar. Bernt Berggren lämnade över vackra blombuketter. Artisterna hälsar till oss att ”Ha en god sommar och gå på allsångskvällar”.

 

Medlemsmöte den 19 april

Skoftebyföreningen hade ett efterlängtat möte där Peter Hilton deltog med sina expertkunskaper i växternas värld. Valkyrian förbereddes med kaffekokning och smörgåsberedning, samt dukning. Slutligen kom Peter HiIton och i grevens tid. Vägarna och arbeten ställer till bekymmer för dem som ska till Valkyrian. Det dukades upp blomvinster i vackra förpackningar, så att man blev riktigt glad. Som vanligt blev det fullt med folk i Valkyrian då Peter kommer och vi var 86 personer som trängdes runt borden. Inga-Lill Andersson hälsade medlemmarna välkomna och särskilt till Peter HiIton.  Nu började han berätta om att det fanns 32 000 orkidésorter i världen och alla häpnade. Sedan fick vi höra om Hosta, bladväxter som kan ha blomstänglar som gärna trivs i skuggan. Detta sortimentet skall utökas hos Nisses växter i Uddevalla. Vi önskar att trädgården skall dingna av blommande växter, bladfärger, lyster och lukter. Men växter är som oss människor och behöver näring och omvårdnad.  Skillnaden mellan en växt och en människa kanske bara är hjärnan. Vi måste fylla på med nya mullämnen. Skogen gödslar sig själv, men trädgården får vi ombesörja. Vi rensar bort för mycket, växterna behöver lite pinnar och blad i jorden och jorden ska gärna vara lite grövre. Vi bör ha 400 l torrmjöl till Rhododendron, då mår den bra. När växterna vaknar till liv på våren, då vill de dricka vatten. På våren skall vi också vattna alla vintergröna växter. Sol, vatten och näring med inte för mycket kväve i, vill växterna ha. Näringen ska de ha före och inte efter midsommar. Häckarna kan vara felaktigt klippta, de skall klippas koniskt.  De skall klippas ca 50 cm breda och 1 m höga och de vill ha sol. Om häcken är bred upptill då får inte nederkanten någon sol. Rötterna som vill ha vatten får det genom dropparna, som droppar från blad till blad nedåt. Rötterna är lata, de förstör dräneringar och kan lyfta plattor.  Alla träd som börjar på A är förbjudna i alla trädgårdar. Vi måste lära ut till de yngre att det är bättre med grönt och växter i en trädgård än parkering och betong.   Det vackra vill se, blomningens fyrverkeri är nu. Mellan hägg och syren är det inte många minuter. Blåsippor, vitsippor och ljung står så vackra nu. Syren och fläder blommar några veckor och sedan är de borta. Körsbärsblom och äppleblom är också så vackert. Börja sätt ut växter i krukor, men akta er för järnnätterna. När det är minusgrader på natten, så skall de perenna växterna ute täckas över. I år har det varit kyla länge och mycket perenna växter har fått slängas. Jorden är A och O. Man ska gärna köpa små växter och bra jord. Kruksallad kan ha minimalt med jord, bara den får vatten och näring. Billig jord är inget att ha. Det kan bli en svampkultur i växter, som inte är bra, så komposten är mycket viktig.  Stora kurkor är mycket bra och på vårsommar tömmer man ur allt i ett växthus, spola med högtryckstvätten, sedan skall det vara rent och torrt. Revira använder man mot rådjur i trädgården. Sedan fick medlemmarna ställa frågor om allt de ville i växtvärlden. Peter Hilton avtackades med en fin chokladkartong och varma applåder.

  

 

 

ÅRSMÖTE den 8 mars 2018.

 Årsmöte och det snöade ymnigt utomhus, men det var ljust och fint. Det pyntades i Valkyrian inför medlemmarnas ankomst.  Kaffe kokades , bord och stolar ställdes ut.  Talarstol samt projektorduk gjordes i ordning inför Elisabeth Linderoths ankomst.  Elisabeth Valdemarsdotter ställde fram alla vinster så att det skulle locka folk till att ta lotter. Då fick vi höra att Rune Jörlind ramlat i den snöiga backen som leder upp till dörren som går in till hissen. Som tur var blev det inga allvarliga skador. Medlemmarna tar mycket lotter, då det idag var gratis inträde. Ljusen på borden tändes och mörkret sänker sig sakta utomhus.  Lennart Ljunggren räds inte snön utan kommer med färdtjänst och har med sin rollator.  Elisabeth Linderoth kom slutligen och vi kunde andas ut vår oro. Bernt Berggren hälsade medlemmarna och Elisabeth Linderoth välkommen.  Hon hade haft svårt att ta sig fram till Valkyrian, då vägarna är avstängda. Men hon presenterar sig och berättar vad hon gör inom kommunens väggar och så berättar hon om pågående projekt samt kommande arbeten i vår kommun och Skoftebyn. Hon arbetar i Byggnads – och trafiknämnden samt med Stadsbyggnadsförvaltningen att bygga stadens drift och underhåll.  NU 2018 finns en Investeringsfond  som ska förbättra lekplatser, förbättra och anpassa gångstigar och anpassa i Hol, Strömslund och Stavre. Perenna planteringar i staden skall ses över vid Maria Alberts park, Drottninggatan nedanför ’Långholmen’ , Polhemsplatsens fontän, Hjortmosseparken östra som har blivit ett tillhåll för fest och bus, tyvärr.  Naturreservatet på Slättbergen skall ses över. Bryggan på Strandgatan fram till Kanaltorget skall förbättras.  De jobbar med 2-3 busshållplatser varje år och kommer att fortsätta med det, i år är det bl a  Skoftebyns tur.  Medlemmarna ställde frågor och kom med önskemål som ex askkoppar vid busshållplatser. Elisabeth sa att det städas mer frekvent i centrum nu. Innovatum byggs om och N 3 skall ses över. Det ska bli fler cykelvägar, GC-väg till Lärketorpsvägen, GC-väg vid Kardanvägen, GC-väg vid Syltevägen,  GC-väg vid Bergkullevägen samt gångbroar vid Sjuntorp. Cykelbanor skall förlängas. 3 stycken gångbroar i Sjuntorp vid Slumpån är det tänkt, Drottningtorget skall byggas om, Järnvägsgatan ses över, Bergslagsparken förbättras, Djupebäcksplatsen ses över, Nygatan vid kv Gullön ses över, Stridsbergsbron blir ev på hösten 2019. Vid Drottninggatan är det lite frågetecken runt busshållplatserna, då det finns överklaganden om Torggatan.  Busshållplatsen vid Brunnaliden förbättras samt Syltevägen. En cykelbana skall det bli på Bergkullevägen mot  Modhs väg.  Utanför Valkyrian ska det bli cykelbana.  På gång i Skoftebyn är, att det vid Ryrs gård skall byggas lägenheter.  Det ska byggas lägenheter vid Nysätra.  Det skall bli bättre koppling med vägar till slussarna.  PEAB bygger bostäder vid Innovatum, planer finns om fler bostäder vid norra Innovatum och N3.  Nohabgatan förbättras. De har ambitionen att få folk att åka mer buss och att cykla.  Parkeringar i staden är besvärligt för våra turister. Hon avslutar med ombyggnad av Drottningtorget med inriktning mot mer grönt och mer park, en glesare alle´ vid Kungsgatan är det tänkt. Mycket perenna planteringar och fler träd på Drottningtorget ska det bli. Rödeken ska få stå kvar.  Fontänen blir kvar, det ska bli mer av vattenlek och yta där. En byggnad skall byggas i enplansstil, men det är inte klart vad den skall innehålla men förmodligen wc, väntrum och någon slags kiosk kanske någon mer verksamhet. Det framfördes från oss, att sofforna på Karl Johans torg är opraktiska.  Hon tar med sig våra undringar till kommunhuset. Kajorna som flyger i staden är ett problem. Svårigheterna med parkering vid NÄL togs också upp. Elisabeth Linderoth avtackades med blommor samt Skoftebyboken. Aftonen fortsatte med Årsmöte enligt alla konstens regler och de val som behövdes blev klara. Det var ett snabbt och inte så komplicerat Årsmöte.   Nu blev det kaffe och dragning på lotteriet. Efter ett tag tackade Bernt Berggren alla närvarande och berättade lite om våra planer med Skoftebyns alla affärer som fanns förr.   Mötet avslutades och alla gick hem i snöfallet.

 

 

 

Medlemsmöte den 15 februari

Åh vilken härlig kväll vi hade aftonen den 15 februari. Som vanligt höll vi till i Valkyrian och folk droppade in pö o pö. Vi var lite oroliga för att inte så många människor skulle hitta väg att komma till oss i Valkyrian, då Syltevägen är uppbruten och där görs om så att trafiken får ledas om. Men vi i Styrelsen kom dit i god tid och förberedde salen för skoftebybornas ankomst. Kerstin stod i köket och kokade hett doftande kaffe, som om det hade kokats på ’björkeved’.  Då kom våra gäster från Främmestad, som var Ingela & Ingmar Bäckström. Raskt hoppade de upp på scenen och började öva på sitt framträdande och det var sång som heter duga.  Främmestads Duo fortsatte med sina förberedelser medan våra damer bredde smörgåsar för glatta livet. Då uret var framme vid kl 18.00 hälsades alla välkomna av vår ordförande Bernt Berggren.  Ingela sjöng och Ingmar Bäckström spelade på gitarr och satte igång med Dan Anderssons visa; Jag väntar vid min mila .. Ingmar berättade hur visan tillkommit och det var under sorgliga omständigheter i väntan på sin livs kärlek. Därefter sjöng Ingela; Harungen Sizzi. Dan Andersson & Gunde Johanssons visa Gunnar Vägman framfördes stämningsfullt medan kvällsmörkret föll utanför fönstren; ”Jag har sett honom sitta bland unga invid dörren på hemgjord stol. Jag har hört Gunnar Vägman sjunga till sin gnälliga gamla fiol. Jag kan minnas den reslige finnen, och hans blick under buskiga bryn” Nu blev de tnästan lite för känsligt, så Ingela rev i med Gundes Uschamej;” En busschaufför ä ja, en grini å vrång, å kan en väl annat när turen är lång. Å resande många, att stanna var gång  ”Värmland var känt för sina stränga vintrar med mycket snö och då var det gott att sitta framför brasan och kura med gitarren. Nu fick vi höra Robban Brobergs låt om båtar; ”Det var en båt som sa till en annan båt "va du va stilig. Vi borde borda varann gjorda för varann och köla lite grann, som bara båtar kan."… Alla skoftebybor nynnade med när paret framförde från visbiblioteket Taubes; Dans på Sunnanö, när Rönnerdahl dansar med Eva Liljebäck.. Afzelíus; Du är det finaste jag vet…. så vackert framfört. Därefter fick vi höra Alf Hambes; Från Kajsas udde… Visorna framfördes av paret och man kan inte annat än förundras över Ingela Bäckströms melodiska vackra stämma. Till slut frågade Ingmar om vi i publiken var kaffetörstiga och det var vi ju, så det blev ett avbrott. Vägarbeten utanför på Syltevägen gjorde att folk fick gå från busshållplatsen borta vid gamla tvättstugan och fram till Valkyrian, som ju inte var närmsta ’bete’ precis. Så nu smakade kaffet mer än gott och läcker smörgås fick vi till samt liten kaka. Alla lotterna blev sålda och vinster med matkorg, kaffe, ost mm lockade folk och glada var de som drog vinstlotterna. När kaffet var urdrucket fortsatte Främmestaduon och berättade historier som drog ner applåder och skratt. Nu sjöng paret visor från Nils Ferlin, Mari Nilsson och Povel Ramel mm. Sedan kom sista låten för nu sa Ingmar att det var la ’läggedags’?  Men det klart att de hörsammade vår önskan om en extralåt; Kom min jänta under linden…  Ingmar sa att Nu blir det ljusare för varje dag och så tackade de för sig. Paret fick blommor och blader av ordföranden samt varma applåder från Skofteyborna. Bernt Berggren påminde om Årsmötet samt anmälan till hemliga resan 14 juni. Strax plockades  bord och stolar ihop innan skoftebyborna tågade hem till sina stugor.

 

Medlemsmöte den 25 januari 2018

25  januari började Skoftebyföreningen  vårsäsongen med Öppet hus i våra föreningslokaler i Skoftebyskolan.  Det började illa med låst dörr och ett larm som briserade och vaktmästaren på skolan kom rusande, för att larma av och ringa till Göteborg så att ingen utryckning anlände.  Så kom då Jan på att fikat med alla goa kakor låg kvar hemma i skåpet, så han kom hemfarandes för att hämta fikabröd och sin telefon.

 Gästerna kommer kl 18.00 så Jan Andersson var där tidigt ihop med damerna Inger och Sonja för att koka kaffe och duka upp. Så småningom dök vår ordförande Bernt Berggren också upp för att vara med i förberedelserna. Nja pratade man, i detta tråkiga regn  så blir det nog få som kommer, men så fel man hade.  Lokalerna blev överfulla med människor och mer därtill. Vi har sittplatser för ca 25 personer men här kom 42 personer som villa ha kaffe och kika på våra bilder samt köpa böcker och häften.  Det var mycket skratt och glam och ett trevligt tillfälle att träffa gamla skolkamrater och vänner.  Jo det frågades allt efter, om vi inte kunde ha dessa träffar lite oftare, som vi nu får diskutera.  Det blev många minnen och även om skoltiden som diskuterades vid kaffet.  Någon letade efter ett särskilt kort och blev själaglad när han fann detta i våra samlingar, sicken tur.  Efter klockan 20.00 var det dags att släcka ner och stänga igen efter en mycket fin afton.

 

 

 

 

Medlemsmöte den 14 december 2017

Skoftebyföreningen hade en mycket vacker Luciafton i Valkyrian den 14 december. Valkyrian var julpyntat till max med julgran, adventsljusstakar och röda klockor på väggarna samt stjärnor som lyste och glittrade i fönstren. Det dukades för många människor, men vädret var dåligt med slask och snö så vi befarande det värsta, att vi skulle bli få som kom. Små söta flingor dansade ner från himlen i den mörka kvällen. Lotterivinsterna, som dagen till ära var en myckenhet utav, låg uppradade på bänken.  Det kändes att det var jul i luften. Folk trotsade vädret och började droppa in pö om pö, glada i hågen.   Då hörde vi små flickfniss när lilla luciaföljet kom i farstun och bytte om till rätt kläder, det var lucior och tomtenissor runt 10 år gamla. Luciorna hade så klart en ljuskrona på huvudet medan tomtarna hade luvor.  Det var Skogshöjdens kyrkas elever som var samlade till en grupp som kallar sig ”Höjdarna”.  Ljuset i salen släcktes ner och in trippade det lilla Luciatåget och sjöng Luciasången.  En kvinna satte sig vid pianot och spelade till sångerna, medan ledaren stod lite nedanför scenen och såg till att de sjöng rätt sång samtidigt. Så startade de att sjunga alla våra traditionella julsånger som Lusse lelle, Vi tänder ett ljus i Advent, Gläns över sjö och strand, En sockerbagare, Staffan var en stalledräng, Vi komma vi komma från Pepparkakeland, Feliz Navidad, som är spanska och betyder God Jul är en julsång från 1970 och den sjöngs både på spanska och engelska, Tänd ett ljus och låt det brinna och med små ljusa barnaröster fortsatte man … låt aldrig hoppet försvinna, tänd ett ljus för jordens barn. Luciatåget vandrade ut och fick många och varma applåder som tack för sitt framförande.  Nu bjöds det på Lussebulle och pepparkaka med kaffe. Efter det myckna småpratet var det dags för vinnarna i lotteriet att få sina vinster. Efter en fortsatt fin stund tog vår ordförande Bernt Berggren till orda och tackade Luciatåget med ledare och berättade vad som komma skall av föreningens aktiviteter under 2018. Bernt önskade alla en God Jul och Gott Nytt År och vi ses under 2018.

 

 

 

 

 

Medlemsmöte den16 november 2017

Skoftebyföreningen hade ett bejublat möte i Valkyrian 16 november. Ute var det gråmurrigt höstväder men värmen flödade inne i Valkyrians stora sal. Där var det nytt och fräscht med nya gardiner vid fönstren och nya scenhängen. Våra damer satte raskt igång med att breda goda mackor och koka kaffe samt sätta ut värmeljus på borden.  Vi behövde inte vänta länge på våra populära trubadurer, Lars-Eric Frendberg med son, musiklärare Johan Frendberg. Dagen till ära var nya kaffetermosar införskaffade och det behövdes många ikväll, ty alla var kaffetörstiga. Vänner, bekanta och kompisar i Skoftebyn kom i en aldrig sinande ström. Raskt insåg vi att mackorna inte skulle räcka, så snabbt fick vi åka och köpa mer bröd. Mycket lotter såldes i ett stort lotteri. Nu släcktes lamporna ned och det blev än mer stämningsfullt i lokalen. Det mörknade på utomhus  och Frendbergs drog igång med en ovanlig låt av Anders Jansson från Öckerö, som har världens vackraste kvinns.  Lars-Eric berättade hur han flyttat runt i centrala staden under sin ungdom.  Nu sjöng de en sorgesam låt om förlorad kärlek och de gula höstlöven ute såg ännu sorgligare ut. Emellan låtarna fick vi höra lite goa historier om de som en gång var allmänna kändisar i Trollhättan, men även om Kal ifrån Göteborrrg. Frendbergs berättade att de tycker mycket om föreningslivet och är medlemmar lite här och var.  Lars-Eric vann en musiktävling 1958 och fick som belöning sjunga ihop med rocksångaren Little Gerhard och då sjöng de tillsammans; Buona sera senorina buona sera, it is time to say good night to Napoli…  Far och son pratade även en del om den store rocksångaren Elvis Presley och sjöng låtar av honom.

Den vackra låten av Björn Afzelius när han sjunger; Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen.. . stämde Frendbergarna upp i, och det blev riktigt känslosamt ett tag. Taubes lyric om Fragancia i Cubas natt, lät magisk med en tolkning av våra trubadurer.  Lars-Eric visade bilder och berättade om människor han mött under sin karriär. Johan Frendberg  beskrev sitt idrottsintresse och han är med i klubben LK TV 88, som ordnar långlöp.  För att klara av ett uthållighetslopp, så krävs god kondition och varsamma förberedelser, både mentalt och fysiskt.  Johan bor numer i Skoftebyn, så han har hamnat rätt här i livet.  Nu sjöngs åter en känslosam sång av Björn Skifs; Håll mitt hjärta Håll min själ… Många låtar hördes men nu började folk bli kaffetörstiga och det blev dags för en liten fikapaus. Folk pratade och drack kaffe, samt att vinsterna i lotteriet kom till dess vinnare.

Efter kaffet hyllades Sven-Erik Magnusson i ”Sven-Ingvars”, som avled i år och ett medley med blandade låtar sjöngs.  I samma veva berättades Värmlandshistorier som änna hörde till. Men även låtar av Gunnar Wiklund framfördes som; Vi ska gå hand i hand, genom livet du och jag…. Med  fin stämma sjöng Johan, Taubes; Natt i Ligurien, som Evert Taube sjöng till sin Astri. Det var en mycket blandad kompott av sångalster vi fick höra, ty nu kom The Boxer som är skriven av Paul Simon.  Men även goa låtar av Lasse Dahlqvist fick vi lyssna till.

Och så drog Johan igång med ; Ol´ Man River,  från 1927 och det lät mäktigt. Lite mer av Elvis Presley och Skoftebyborna nynnade med i låtarna och sjöng faktiskt till ”O sole mio”.

Våra trevliga trubadurer Frendberg avtackades med blommor och blader samt var sin bok om Skoftebyn.

 

 

 

 

 

 

 

Medlemsmöte den 26 oktober

 Skoftebyföreningen hade ett fint höstligt möte 26 oktober i blommornas tecken. Det var Niclas Karlsson från Blomhuset som höll i ett intressant föredrag om växter, både inne och ute. Niclas tog fram sina växter, krukor, jord och dekorationer och fyllde nästa scenen i Valkyrian. Salen fylldes av förväntansfulla skoftebybor, då Niclas besökt oss tidigare, så han är mycket välkommen. Lotter köptes till ett fantastiskt blomlotteri där alla såg de fina vinster som Niclas tillverkade på scenen. Mycket prat och surr, och våra böcker dryftades. Niclas började tala om växternas jord som är grunden för riklig prakt. Billiga jordsäckar är inget för sköra blommor, det finns knappt någon näring däri. Niclas fyllde jord i plåthink, krukor och glasskålar. Jord som rekommenderades är urn-jord med 6 månaders blomsterverkande näring. Nu planterades Vinterbär med läderartade blad, vit ljung som är en surjordsväxt och han hade med krukor i olika storlekar och prisklasser. Niclas förordar gärna vita blommor för de ’slocknar’ inte på kvällen. Ädelgranris ger vinterkänsla och nu till Advent kan man gärna sätta i en liten ljusslinga. Kungsgran kan man gärna ha till jul, den är bra för dem som har allergi mot gran. ”Plättar i luften” är en trevlig växt och tålig växt utomhus ganska länge och sedan kan den lindas in och förvaras i ett garage. Julrosor är vackra att ha till juletiden, men de ska man gärna ha nära dörren och inte för blött, och man har dem gärna på julbordet. Nu i dagarna är det mycket populärt i alla sammanhang att ha snittblommor i vas. Man kan gärna ha lite annorlunda glas, som rökfärgat, eller glasburkar kanske, tänk bara en liten rosa ros i en liten barnglasburk, dekorativt. Man kan göra en fin sammansättning med ett Monsterablad och en Orkidé i en vacker glasformation och ge som gåva. Man kan ha långa grässtrån och vitmålade eklöv, en lilja, ja det är ingen hejd på vad en florist som Niclas kan fantisera ihop. Det viktiga är att snitta stjälkarna till blommorna så att de orkar suga upp vatten, aldrig klippa en stjälk med sax, som då knyter ihop vattenrören. Nu är det viktigt att blommorna är miljöcertifierade, utan gifter från jord till vas på bord. Blommorna här i Blomhuset kommer ofta i kyltransport från Holland och förväntas stå stadigt och hålla i en vecka i en vacker bukett i kallt vatten. Och det där med socker i vatten är gallimatias och skall inte användas, ty det är lätt hänt att blommorna ruttnar i vattnet då och luktar illa. Använd gärna vackra roliga glasburkar och snitta blommorna och gör ett vackert bord med speglar på nu till nyår. Gå gärna ut i skogen och plocka hem fina kottar till era blommor i krukan. Tistlar kan man också ha bland växterna i sin bukett, och kanske en hög sparris blandat med Eucalyptus som doftar så gott, och det kan man gärna ha i en rökfärgad glasvas. En liten bukett med 10 små rosa rosor blir till ett mästerverk i Niclas

händer. Andäktigt lyssnade skoftebyborna till Niclas goda råd och det var mycket ”tyst i klassen” vid undervisningen. Alla tyckte att det var toppen att vi fick så goda råd. Därefter vidtog fikastunden med kaffe och köttbullemackor. Lotteriets dragning var en riktig höjdpunkt då vår nya medlem Göran Nordh vann högsta vinsten med en vacker blomsteruppsättning. Det var mörkt ute när Niclas Karlsson avtackades med applåder och en guldask med choklad av ordförande Bernt Berggren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

80-årsfesten den 9/10

Året 2017 års fest för 80-åringar och ålder därutöver hölls i Lextorpskyrkans samlingssal.    En ljus solvarm höstlig oktoberdag den 9:e var alla äldre medlemmar i Skoftebyföreningen inbjudna till en trevlig samvaro med underhållning. Salen var upplyst med alla lampglober som glittrade i taket. Vår Stab hade ställt ut bord och stolar samt dekorerat borden med blommor och blader.  Håkans Bar i Brålanda levererade smörgåstårtor samt bakelser.  Vår kaffegrupp ställde fram glas och koppar samt desserttallrikar för tårtbitarna.  Snart kom också vara underhållare hit; Magdalena Palm och Sofie Eriksson.  Nu kom alla våra gäster och bockades av, för att veta hur många som ankom till festligheterna. Två damer anlände inte, men kanske hade fått förhinder av något slag. Smörgåstårtbitarna fördelades på borden och det var rejäla bitar med räkor och allköns goda delikatesser på dem.  Nu började Magdalena sjunga och Sofie spelade gitarr och sjöng till deras sång- och musikprogram; ”Fina flickor från förr”.  De framförde låtarna i kronologisk ordning och berättade lite om dem.  De startade med; Lägg dina sorger i en gammal säck… som sjöngs under Första världskriget för att bygga upp moral och styrka hos de brittiska soldaterna. Den låten har även sjungits av Ernst Rolf från år 1917. Kvinnorna fortsatte med filmmusik från 1929; Säg det i toner, och inte i ord, en stämma kan lätt bliva hård. Din sång däremot, är för mig här på jord, ett klingande kärleksackord…. Det blev en trivsam stämning runt borden och man pratade sinsemellan om gamla minnen. Samtal som hördes var om militärbataljonen på Holmen där Skoftebytöserna minsann hade gått Lucia för beväringarna, Luffarhotellet, slussarna och havet.  Det sjöngs oförglömliga sånger från tiden i början på 1900-talet och framåt. I takt med att sångerna närmade sig vår tid, kortades kjolarna på sångflickorna. Kvinnorna som startat vår förening Evy Fransson och Inger Karlsson syntes i vimlet. Under tiden som sång hördes mumsades också på smörgåstårtan. Någon hade pratat med ordförande Bernt Berggren om att Styrelsen borde visa upp sig och säga vilka de var. Så vi gick fram i salen och presenterade oss. Det var mycket skratt och glam och nu dukades det fram kaffe och bakelser. Dem som framfört olika kostbegränsningar fick givetvis annan föda. Kvinnorna sjöng låtar av Ted Gärdestad och Evert Taube samt Lillbabs. Tiden går fort när man har roligt och tiden bara rann iväg och snart blev det hemdags. Artisterna tackades av med blombuketter och många applåder.     Bernt Berggren tackade alla som varit med och önskade en fortsatt trevlig eftermiddag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 oktober. Föreningsdag i Villa Elfhög.

Trollhättegillet höll i trådarna för föreningsdagen i Villa Elfhög en klar höstdag den 1 oktober.  Grundförutsättningen för denna föreningsdag var att samordna alla föreningar som arbetar inom samma intresseområde. Trollhättegillet har stadgar från år 1934 och är en riktigt gammal sammanslutning, och de skall nu än mer öppna upp sin verksamhet.  Denna föreningsdag samlades representanter från Trollhättans Smalfilm & Videoförening, Gärdhemsföreningen, Trollhättebygdens släktforskare,   Föreningen Trollhättebor, Trollhättans Fotoklubb, Strömslundsföreningen samt Skoftebyföreningen.  Här samlas material från Trollhättans alla kulturområden, böcker, foton, kassettband med berättelser från folk om Trollhättan, filmer och bildspel. Ofta hör forskare av sig för att få material av kunniga medlemmar i klubbarna.  Trollhättegillet, Trollhättans fornminnesförening och Trollhättebygdens släktforskare huserar i Villa Elfhög.  Hela byggnaden Villa Elfhög visades upp denna dag, föreningarna fick visa upp sig, samt kunde sälja böcker och kaffe serverades. Det är alltid intressant och lärorikt att träffas och utbyta erfarenheter.

Villa Elfhög har en rik historia sedan den byggdes 1878 – 1880 som bostad. Arkitekt Adrian Crispin Peterson har även ritat Trollhättans första tingshus samt förfärdigat ritningarna till Villa Elfhög. Stilen på Villa Elfhög är en äldre byggnadsstil samt stramt symmetriskt, vilket kan ses från byggnader vid senare delen av 1800-talet. Brukspatron Antenor Nydqvist ägde Villa Elfhög.  Det vackra huset Villa Elfhög ligger på en liten höjd vid älven och var ett av de första husen i Sverige som hade centralvärme.  Trollhättans stad köpte in huset år 1981.

Vår förening lyckades få ett bra bord med tillhörande fyra stolar i stora ljusa salen, så att vi kunde prata med människor som besökte föreningsdagen.  De andra föreningarna hjälpte oss att få ordning på de tekniska detaljerna med datorn mm.  Smalfilmsföreningen hjälpte till, likaså Agne Smith från Gillet samt Alvar Löfskog från Gärdhemsföreningen.  Jan Andersson hade lagt in ett bildspel i datorn med Skoftebybilder.  Det var många äldre människor som kom till vårt bord och frågade en del om gamla Skoftebyn. Tyvärr hade några människor svårt att ta sig upp för höga trappan till andra våningen i Villa Elfhög, ty där finns ingen hiss. Bernt Berggren hade med en bok från Byggnadsnämnden, vilket gav svar på en del frågor. Det kom även frågor om nybyggnation av hus i Skoftebyn, vilket är ett hett ämne. Det blev en trevlig tillställning med många intresserade folk. Vi fick en del tips och idéer om hur vi kunde anordna utställningsfoton och anslag mm. Det diskuterades också en del om vidare samarbete med andra föreningar i Trollhättan. Dagen var lyckad och vi förmodar att det blir fler föreningsdagar där Skoftebyföreningen kan vara med.

Referens: TTELA                                                                  

 

 

                                                                                       Trollhättans stads hemsida

 

 

 

                        

HEMLIG BUSSRESA 21 SEPTEMBER

Karl Ewerts bussbolag kom med en stor fin turistbuss och hämtade upp oss alla 46 personer vid Valkyrian, för hemlig resa i vårt närområde. Bussen tog oss via E 45 förbi Siemens med sin offersten  vid uteplatsen och mot Stallbackabron. På bron såg vi utöver älvens övärld.  Ungefär i mitten av ögruppen ligger Slottsön som tidigare innehaft Ekholms slott där Drottning Margareta residerade. Den stackars lilla prinsessan som blev trolovad när hon var 6 år och bortgift när hon var 10 år. På brons norra sida skådade vi utöver älven där fordomdags det gått en färja över från Malöga till Överbysidan. Strax norrut åkte vi nedanför gården Älvås där förr i tiden det bott två kända herrar i en liten stôva, det var Svarte Karlsson och Mammas Gôsse.  Vid älvsidan går det en gammal grusväg fram mot Naglums kyrkoruin, gravkullen Sundsberget, gravkapellet och Onsjö gård. Vem minns inte vita spökdamen som rider om aftonen på en vit häst vid denna sorgesamma väg?                                                      

Vi fortsatte på stora vägen och körde in på Edsvägen mot Vassända kyrkoruin, efter kyrkan som revs år 1797. Vassändaviken som mer och mer växer igen,  kunde vi se vid Vänerns södra strand.  Snart stannade vi vid en busshållplats för att skåda upp vid kullen mot det forna Brätte. Här fanns en livaktig stad på 1500 – 1600-talen med bryggor ut i vattnet där båtarna från Värmland med järn lade till, för att lasta och lossa.  Salt var ¼ av varorna som lastades och gick norrut. Vid kullens krön ligger Grytåsberget där det fanns en galgbacke, där förbrytarna i Brättes område hängdes som straff.  Härifrån var det en riklig smuggeltrafik mot Norge, idag Bohuslän. Slussen vid Brinkeberg byggdes av Christopher Polhem och stod färdig 1752, då slutade man med hästar utefter Edsvägen. 

Framåt på vägen kom vi till Vassända-Naglums kyrka, Gustava kyrka, som byggdes 1797 som kyrkobyggnad istället för de förfallna kyrkorna vid Naglum och Vassända.  Vid Båbergskrysset föredrog vi att fortsätta på Edsvägen söderöver. Vi kom mot Hjärtum där man vid 1600-talet drabbats av fyra krig med danskarna som var här och försåg sig. Vägarna gick utefter bergskanterna för att inte dyrbar åkermark skulle förstöras. Här och var fanns det torp med grindar för djuren och man kunde förr få en grindslant om barnen öppnade grinden när så behövdes.  Krogar och lönnkrogar fanns förr utefter hela Edsvägen för att folk och hästar skulle få vad de till livs behövde, enligt konung Gustav Vasa order.  Hästarna med fororna utefter Edsvägen gick i tropp om 12 – 15 hästar som själva hittade sin väg och efterpå gick drängen som svor eder och kastade småsten på hästarna för att de skulle hålla god fart. Överby äng var avsatt som mulbete för de magra hästkrakarna.

 Vi åkte upp vid Torsered och kom strax till Von Döbelns gård där det finns en hög med en koleragrav på gårdstunet.  Vi kom upp till Albertsvägen i Strömslund och var nu i Kråkestan.  Vi åkte norrut och kom strax nära Skidbacken där det funnits en forntida sjö, så marken kan inte där bebyggas,  då backen är för våt. Vi åkte förbi gamla Barnhemmet och kom ner till Flygmotors gamla disponentvilla, Villa Stennäset som idag ägs av en gammal Skoftebytös.

Tvärs över älven såg vi nu Prästskedesholmen som kallas Spikön, men Spekön låg närmare Spiköbron. Spekön hette det fordomdags då där fanns speke ~ blålera.  Vid klaffbron såg vi söderut vår fina Statskyrka som byggdes vid älven år 1862 och sponsrades då av Kanalverket.  Vi åkte förbi Karl Johans torg, gamla tingshuset och Engelska hörnan, som brann 1968 och svängde in vid Nyströms hörna. På lilla Drottninggatan gick förr tåget till Nohab på en liten järnväg.                                                                   

Framme vid Epidemisjukhuset där det en gång vårdades skoftebybor med mässling, polio och andra farliga sjukdomar.  Vi svängde ner och körde vid älvsidan intill gamla Nohabsområdet. Nohab byggdes från början på andra sidan älven år 1847. Lönnbladen visade sin vackra röda färg när vi nu styrde kosan mot Valkyrian igen. Där vankades det korv med bröd samt kaffe och kaka. Föreningen fick mycket beröm för denna historiska busstur.

 

 

             

 

 

 

Skoftebyföreningens kulturkommitté

 Tisdagen den 19 september hade vi i föreningen celebert besök från åk 3:or i Skoftebyskolan. Man läser om närmiljön och sin hembygd i tredje klass, så detta var mycket lämpligt. Totalt kom 43 elever ner med en lärare men i två omgångar. Stig Svantesson berättade om hur det såg ut förr på Nysätersvägen med diken och små hus som hade utedass, samt brygghus och jordkällare. Spännande var det att få höra om gamla skolan förr och nya skolan idag. Det blev stor glädje när de fick höra om Jepp-Adel, som bytte ut skittunnorna och sedan sålde det tillbaks som gödning för trädgårdarna. Föreningen visade många diabilder på hur det sett ut en gång i Skoftebyn och eleverna undrade hur det såg ut idag. Någon kände igen sig från sin egen bostad. Tidigare fick man på sina axlar bära ett ok och ämbar med vatten i, som hämtades upp ur närmsta brunn.  Vi berättade om vatten och mjölken som kördes ut med häst och vagn, flaskorna som byttes ut och eleverna som hade skurlov samt fick hjälpa till att byta ut flaskorna. Skurlov var en dag på hösten och en dag på våren när huset hemmavid skulle fejas och golven blankskuras. Barnen var mycket intresserade och ställde många frågor av varjehanda slag. Kaffe på termos och Unikaboxen med smörgåsar som arbetarna hade med sig till Nohab, var en ny bekantskap för ungarna.  I äldre tider fick också fruarna i Skoftebyn ligga vid sköljbryggan nere vid Åkerssjö och tvätta med klappträ på kläder och mattor.  Fiske-Herman körde ut med sin bil och sålde fisk i Skoftebyn.  Förr fanns inga element utan man fick såga ved och elda med i spisen, för att få värme i husen.  Eleverna lyssnade andäktigt och många hade rikligt med undringar. Vi bjöd alla barn på Päronsaft och kakor. Efter någon timma var det slut och eleverna tackade för allt och även fikat samt klappade händer till tack. 

 

Medlemsmöte den 24 augusti

När sommaren tar sin sina sista andetag och en färgsprakande höst står och gläntar vid husknuten, öppnades dörrarna till Skoftebyföreningens samlingar i Öppet hus den 24 augusti. Lokalerna i Skoftebyskolans stenhus fylldes av skoftebybor som kände den ljuvliga kaffedoften. Elisabeth Valdemarsdotter hade köpt gofika och alla lät sig väl smaka. Skoftebyborna kom glada i hågen, då det tidigare regnet, höll sig på avstånd.  Nu kom pratet och skratten igång om tidigare händelser i byn och man mindes och påminde varann. Vad går upp mot att prata med gamla kompisar och se på bilder från fornstora dar i Skoftebyn? Kulturbelönade Stig Svantessom som kan Skôfta  på sina fem fingrar, satt vid långbordet och svarade på frågor. Flera andra ur styrelsen och kulturkommittén förmedlade vad de visste eller tog reda på svaren. Lokalen blev som vanligt nästan full med folk som trivdes med kaffekoppen och wienerbröd i hand.

Claes Wennerberg som var uppväxt vid Brinkens väg/Slussvaktaregatan hade med sig bilder som Styrelsen fick låna för att avfotografera i tacksamt arbete .  Wennerberg  kommer att besöka oss i kulturkommittén, då han på egen hand forskat lite och samlat på sig, om var hans bekanta bott och levt i Skoftebyn.  Skoftebyborna bläddrade glatt i föreningens samlade pärmar med foton och tyckte det var en mycket rolig kväll. Pärmen med foton från 20-års jubileet som är från 2007, blev det mycket prat runtomkring. Vår kära Anita Berggren som är uppväxt i Skôfta mindes mycket om vart folk bott och händelser i byn.  Vi förstår återigen att det är populärt för Skoftebyborna att träffas och prata minnen vid våra möten över en kôpp.  När man har trevligt så går tiden så himla fort och det var dags att plocka ihop efter några glada timmar. Ute började det bli skumt så det var dags att samla sig och gå hem till katten eller kärestan. 

 

 

 

Medlemsmöte den 18 maj

18 maj och vi har haft en riktigt fin högsommardag med 23 graders värme, men ingen klagan. I solvarm luft tågade skoftebyborna till Valkyrian för att lyssna på rolig underhållning. Kaffedamerna gjorde färgglada smörgåsar med allsköns grönsaker på och Kerstin kokade kaffe så det stod härliga till. Männen bar fram bord och stolar till ett helt regemente, som avslutades med en lite kaffeskvätt och en kaka. Lotteriringen togs upp och alla fina vinster ställdes fram på ett bord, nu kunde festen börja. Då kom Ninas Trio in med alla sina instrument och placerade framme på scenen.  Lotter såldes i parti och minut.  Nina testsjöng och sången lovade mycket gott. När alla satt sig neder och klockan var framme steg Stig Widén fram på podiet och hälsade alla skoftebybor samt orkester välkomna till en trevlig afton. Ninas Trio spelade på gitarr, dragspel och bas. Nina presenterade sig och sina orkestermedlemmar  som kommer från Trollhättan och Uddevalla. Och käckt började man att sjunga och spela ”En vals från Kosterö”.  Därpå följde ”Visan om ledfyren”. Nu lyssnade vi  på många visor och skillingatryck som berättade om livet förr och om kärlekens våndor. När det spelades upp till ”En månskenspromenad” satt många med fina minnen om dans och musik i ungdomens vårar.  Så följde ”Varför är dina kinder så våta” och därpå fick Nina lätta upp stämningen med lite tokroliga historier.  Nu kom det visor från Kjell Fredriksson bl a  ”Hovslagarpär” och skoftebyborna njöt av musik och sång. Det var en gemytlig stämning och mycket applåder hördes från publiken. Nu avverkades ”Fyrvaktarvalsen” och ”Sången till livet”. Ute var det ännu soligt och varmt, fönstren var öppna och orkestern fick läska strupen med mycket kallt isande vatten.  Man sjöng om ”Ada” och ”Höstkväll i stugan”.  Många visor kändes nya och det var en fin upplevelse. Men nu var det allt dags för kaffe och den fina vårsmörgåsen med liten kaka till. Elisabeth och Stig delade ut vinster och salen sorlade i uppsluppen miljö. Ninas Trio gick därpå åter upp och spelade ytterligare musik innan det var dags att packa ihop och tåga hem.  Orkestern avtackades med varma applåder och medlemmarna önskades en skön sommar och vi ses till hösten igen. 

 

 

 

 

 

Medlemsmöte den 20 april

I ett gråmurrigt vått väder 20 april där inte ens en katt skulle gå ut, kändes värmen och ljuset gott från Valkyrian när Skoftebyföreningen hade möte. Kaffetöserna hade satt på stora kaffehurran och tekakor breddes för glatta livet. Idag väntades storfrämmande av prästen Mats Löwing. Valkyriansalen var dekorerad i glada färger och utanför satt påskris välkomnande. Skoftebyborna kom mangrant och salen fylldes till bristningsgränsen, fler bord och stolar fick ordnas fram och mer bröd fick köpas i en vådlig fart. Idag var det mycket trafik som sinkade Prällen från Helveteskärret i Skarabôrg, men folket väntade tålmodigt ytterligare några minuter. Så kom då Mats Löwing och bar med sig en stor gammal mjölkflaska och ytterligare material som han skulle berätta om. Han började sitt anförande med att berätta vem han var och att han var 58 år, om nu någon undrade. I Utvecklingslaget vid Ekedalen spelar han fotboll som högerback och känner att han har åldern att vara morfar till hela laget. Han pratar lite om Helveteskärret och svensk historia, där Drottning Margareta och Albrekt av Mecklenburg möttes i en kamp emot varann. Raskt fick Mats med sig åhörarna när han ställde frågor om mjölkabord och hur många som mötts där, lekt och kanske fått en puss där.

 

Som liten grabb var Mats Löwing väldigt förveten och satt vid mjölkabordet i Acklinga och skrev upp bilnumren på bilarna som åkte förbi och bort mot stan. På eftermiddagen kunde han stryka bilnumren ty då kom alla hem till byn igen. Mats Löwing läste till präst och fick arbeta med sitt kall i Falköpings och Tidaholms pastorat, som han då ansåg var landets kotätaste bygd. Då började han att grunna på att bygga ett mjölkbord, så han nämnde det för folket i bygden och nu började det hända saker. En man kom och sa till honom att ”de kan la inte va så svårt med lite planker å litte spik”. En dag fick han ett brev av en man. Det var en liten historia, precis som en avhandling om hur man bygger ett mjölkbord av Torsten Sigfridsson. ´De va te minstingen en te människa, som tyckte om mjölkabord’. Boken handlade om byggnadsteknik och historia samt var utgiven av Mejeriförbundet. Mjölkbordet skulle vara 1300 mm över havet, när mjölkbordet står på plats. Nej sa en bonde, så höga mjölkbord hade vi inte! När väl mjölkbordet fanns på plats samlades traktens visa män och bedömde och gjorde sina utlåtanden. Dessutom berättade man om upplevelser och händelser som skett vid traktens mjölkabord, och nu undras det; Hur vi klarar oss utan mjölkbord idag?

Det finns en förening för Mjölkbordens bevarande med en liten supporterklubb som heter Krukorna, där kravet är att ha ett mjölkbord som godkänts. Besiktningen av mjölkbordet vid prästgården skulle ske på Bönsöndagen, 35 dagar efter påskdagen, ansåg Mats Löwing. Familjen bjöd på färsk mjölk och bullar, men när Mats räknat till 350 personer som kom, så slutade han att räkna. Det kom 7-8 stenhårda män i en veteranlastbil som skulle utföra besiktningen. Det utfärdades även minuspoäng i besiktningen, då mjölkbordet skulle ha närhet till ett utedass. Man hade med ett vattenpass för att se att mjölkabordet ’stod i våg´, man letade efter rostiga spik, bordet skulle vara praktiskt. Det skulle vara lätt att lyfta upp ett mjölkkärl på bordet. Mats hade avtalat med en bonde, så rätt som det var kom det 50 mjölkkor på vägen förbi, som ville glo och kolla på folk och släppa en blaffa på vägen. Det tog 3 och en halvtimma att utföra besiktningen efter alla konstens regler. Majsolen gassade hett och en kvinna i församlingen svimmade.

 

Mats Löwing berättade att på 50-talet hade vi flest mjölkbord i landet och det var över 100 000 mjölkbord. Mjölkbordet var även en mötesplats och en lekplats, luffaren kunde sitta på det, vila benen och ta sig en slatt mjölk i locket och ingen sa något ont om det. Mats Löwing berättade hur mycket en slatt var och ’det är mindre än lite och mer än ingenting’, solklart alltså. Vid mjölkabordet kunde det också bli lite ordväxling och bjudas på snus.  

♥ Romantiken flödade vid mjölkbordet ” vi träffades vid mjölkabordet” sa en kvinna och då fick jag en puss, men straffet han fick var, att han fick gifta sig med mig för 47 år sedan. Mjölkflaskan rymmer 40 liter mjölk. Bondgårdens barn fick gärna spenavarm mjölk och en bulle. Mjölken var näring för de fattiga i forna tiders Sverige och för barnen. Mjölkköraren var känd för att ha fler än ’en räv bakom örat’.

Mats Löwing avtackades med blommor och blader av ordförande Bernt Berggren samt varma applåder efter att han sagt; Hem med er och bygg ett mjölkabord. Därpå var det kaffe i stora kannor som bjöds omkring med de goda smörgåsarna.

 

 

 

 

 

ÅRSMÖTE 9 mars

 Sedvanligt årsmöte med dagordning som följdes samt parentation för avlidna medlemmar. Ordförande för mötet valdes Bernt Berggren samt sekreterare Alf Jörlind och justerare valdes Inger Gustavsson samt Aston Gustafsson. Verksamhetsberättelsen fanns upptryckt i en kortare variant och genomgicks för medlemmarnas räkning.  Årsredovisningen för år 2016 fanns att tillgå i verksamhetsberättelsen samt att årsredovisning för 2015 lämnades till dem som så önskade. Årsredovisningen genomgicks av kassör Inga-Lill Andersson.  Revisorerna har granskat årsredovisningen och har inte funnit anledning till anmärkning och revisorerna föreslog därmed att styrelsen beviljas ansvarsfríhet för verksamhetsåret 2016 vilket tillstyrktes av medlemmarna. Valen av ledamöter till styrelsen samt andra förtroendeuppdrag utföll enligt valberedningens förslag. Styrelsen utökas samt att även ersättare utökas. Budgeten beslutades för 2017 samt att årsavgiften skall ligga oförändrad.  Den stora förändringen var namnändringen på Föreningen Gamla Skoftebybor till Skoftebyföreningen som blir namnet, vilket kommer att användas framgent. Aston Gustafsson avtackades för sitt arbete i Kulturkommittén och förärades en blomma. Bernt Berggren avslutade mötet med att avtacka alla medlemmar och inbjöd Spelevinkarna att uppträda med sin musik.

Spelevinkarna var ett härligt glatt gäng, varav några låg hemma i influensa men gruppen hade kompletterats med andra trevliga musikanter.  Utanför Valkyrian var det vårljust och en och annan talgoxe kvittrade.   Många instrument upptogs på scenen och man sjöng och spelade på vägen upp till scenen, det var riktig musikglädje. Sångfågeln Ann sjöng glatt och var mycket medryckande för att få oss medlemmar att sjunga med i musikstyckena.  Gruppen tyckte att det fanns många kära bekanta ansikten i publiken. Här spelades och sjöngs för glatta livet; Lilla Ann, Alptoppens ros, sentimentale; Gunnar Vägman sjunga, Gitarrboogie, Rock around the clock, Varför försaka en enda liten stilla kyss, För jag är torpare jag och jag har det så bra, Sail along silvery moon,  34:an, Leende guldbruna ögon. Det var glatt och finstämt samt att många sjöng med.  

Dagens lotter om 300 lotter såldes i ett nafs, 3 lotter för 10 kr. Många trevliga vinster där högvinsten var som vanligt en hink med matvaror, ostar och kaffepaket fanns också bland vinsterna.  Dragningen skötte Stig Widén och Aston Gustafsson om till allas belåtenhet.  En ny Skoftebybok såldes dessutom.

       

 

 

 

Medlemsmöte 16 februari  i Valkyrian

Denna gråfuktiga afton hade Föreningen Gamla Skoftebybor besök av lärare Jan Johansson som på ett underhållande sätt berättade om händelser och elever som han mött i skolorna. Damerna i föreningen bredde smörgåsar och kaffehurran stod på och luktade himmelskt gott. Mörkret sänkte sig utanför fönstren i Valkyrian och föreningens lotter såldes í en rasande fart, då många fina vinster hägrade. När lokalen fyllts äntrade Jan Johansson podiet och roliga skolberättelser tog sin början. Ja först fick vi höra Jans historia om hur han slutligen blev lärare, det var inte så självklart. Polisyrket hägrade när han startade sin skolkarriär.

År 1952 började han i Skoftebyskolan med skolfröken Karin Remdahl. Strax skulle han få lilla hemläxan, då sa han till sin familj, att nu ville han inte bli störd för han hade läxa. Det blev snart ändring på den ivriga föresatsen. Jan läspade och skulle få gå till en talpedagog. Men då han hörde av sina kamrater att hon klippte av tungan, så slutade han att läspa!           

 I åk 3 hade magister Bosse Holmstrand vid samtal med Bosses mamma sagt; Jan-Olof är snäll, men kan aldrig sitta stilla! Han fick en liten orre då och då på kinden. Skolan såg han som ett nödvändigt ont och han klarade realskolan med ett nödrop. Då fick han arbete på Kungliga Postverket som brevbärare, sedan blev de lumpen, SAAB, Flygmotor och Tekniska aftonskolan 1966-69. Därefter gick han på lärarhögskolan i Göteborg 1970-73. Sedan tog alla Jans roliga historier från skolvärlden vid.

En dag låg det en lapp på hans kateder i klassrummet, att en elev måste ha längre rast pga sin svåra sjukdom, då han måste ha mer syre. Lappen var undertecknad av en obefintlig läkare. Allvarsamt talade Jan med skoleleven, att det klart att han skulle få längre rast och få mer syre, men då måste han arbeta in detta efter skolans slut. Då bestämde sig eleven raskt för att han nog inte behövde ha så mycket mer syre. En liten tös skulle gå till tandläkaren under lektionstid och vände sig om i dörren när hon gick ut och sa; Vänta inte på mig utan sätt ni igång och börja jobba. Eleverna var från olika länder, men när det kom en kille från Skåne så tyckte det att detta var exotiskt och ville gärna lyssna på skånskan. Pelle i klassen hade ont i magen på morgonen, som blev till blindtarmsinflammation och fick åka ner till lasarettet och blev inlagd. Men kl 11.25 kom Pelles mamma och sa att Pelle rymt ifrån lasarettet då han var orolig att han skulle bli efter i skolan. Dagen efter fick Pelle åka till sjukhuset i Vänersborg och där han fick tabletter för magen istället. En elev från Somalia ville inte komma in i skolan, då det ösregnade ute. Han satt ner vid en brunn där det rann ner regnvatten. Killen talade dålig svenska, men förklarade att i hans hemland måste de ta vara på vattnet, så han försökte stoppa så att det inte skulle rinna ner i brunnen.                                                          

Ett tag var Jan Johansson lärare för de elever som hade det svårt att säga vissa bokstäver tillsammans som ex STR, det är inte så lätt alla gånger. När lektionen var slut en dag så sa en elev så glatt; Hej då Gubb-Trutt. Ja då skrattade skoftebyborna hejdlöst.  

För barnen från savannen var det en fantastisk syn att få syn på en liten ekorre. En dag när han kom till klassrummet, så satt eleverna under sina bänkar. Det var inte mer med det, utan då satte sig Jan under katedern och så började lektionen med att de fick läsa. Slutligen var lektionen på golvet slut. Eleverna fick höra om den stora branden på Hunneberg och tyckte det var läskigt. Då frågade Jan; Om inte brandkåren kommit, vad hade hänt då? Då svarade en morsk grabb; Hela jävla skogen skulle brunnit ner!!                                                                    

På Alla Helgons dag trodde barnen att de kunde svära så mycket de ville, utan att få straff. En dag var det en liten tösabit som grät och skrek hejdlöst: Kimberly är död- Kimberly är död. Jan trodde att det var familjens hund eller katt som strukit med. Till slut frågade Jan, vem är Kimberly?. Jo det var tösens lilla ’vandrande pinne’.

När eleverna skulle vara i Älvhögsborg och lära sig simma, så talade pojken Anders allvarligt med Jan. Barnet hade bland annat simmat 200 m i iskallt vatten och så sa han till sin lärare;   Jag var säker på att detta var slutet!!! En dag skulle barnen ha friluftsdag och fick cykla till Gärdhems kyrkoruin. Och då upptäckte elever och magister att en elev, Pekka saknades. Snabbt fick klassen cykla mot skolan igen och hittade Pekka i en gräsbacke. De frågade Pekka varför han gjort så, men då svarade bara Pekka; Ja du vet, i Finland har vi så många trasiga kyrkor. Lilla Karin skulle ha hand om insamlingen till läraren vid examen. Hon tjatade hela tiden, Kom då pojkar med era pengar, kom då med era pengar. Då sa en av killarna; Köp ett presentkort till läraren, så kan han köpa vad fan han vill.                                      En elev kom från gamla Jugoslavien och var en dag väldigt försenad till skolan. Så hon förklarade för magistern att hon hade en klar och fin röst och ville sjunga på examen. Jan frågade varför hon var så försenad till skolan då, men hon förklarade: Du Jan, jag måste ju ’tända borstarna’ (tandborstning) och så hade jag så ont i ’järnet’ (sjuk). Och det var en förklaring god som någon.                                                                                                               

 En dag fick Jan en förfrågan om han kunde hjälpa ett tösebarn som ville ha chans på Jonas. Men det går väl inte, sa Jan. Men till slut så frågade Jan om tösen fick chans, och han svarade; Ja. När Jan berättade detta för tösebarnet, så sa hon; Hur går jag vidare nu då????

En dag skulle barnen vara i naturen och leta växter och fick då  upptryckta papperspengar. Då hittades lille Albin gråtande på marken. Han hade ju hittat kastanjen först, men fick inga pengar för detta. Då gav Jan honom papperspengar, som han hade i fickan. Men då ville allt Albin ha lite papperspengar till sin lillebror också! En dag skulle eleverna skriva om tre djur i naturen. Då skrev en skolpojk om ekorren, igelkotten och röven. En elev blev så sen till  skolmaten så han sa; Idag sket jag på maten. Jan slutade sitt anförande med att berömma alla föräldrar och visste att många av hans elever lyckats bra här i livet. Jan avtackades för det roliga föredraget med vårblomster.

Nu smakade det väldans gott med kaffe och macka. Alla mindes sin egen skoltid så det blev mycket skolprat vid borden. Spänt väntade vi nu på lotteridragningen. Och tänk att högvinsten gick igen till Karsten Fredriksson, ’lyckans ost’ som åter fick gå hem med en hink full med mat. Flera andra vinster delades också ut. Slutligen var det dags att plocka ihop bord och stolar, diska samt städa i Valkyrian. ♥

                         

Jan Johansson med Lill-Jan                                                    Förstapristagare

 

 

Luciamöte torsdag den 8 december.

Idag har Valkyrian pyntats med klädd julgran på scenen och adventsljusstakar i fönstren. Borden hade dukats och det fanns duk med levande värmeljus, så att det kändes lite mysigt. Ute var det decembermörkt och lite kyligt, men ingen snö som kunde lysa upp. Skoftebyborna vilade från sina julbestyr hemmavid och kom en stund till Valkyrian för att få njuta av vår fina tradition med Lucia i Valkyrian.  

Folk började samlas tidigt i trevlig förväntan inför Luciatåget och för att kunna prata med varann. Ett stort jullotteri fanns med mängder av julostar och chokladvinster. Jodå Luciabarnen fnissade i korridoren medan de bytte om till luciakläderna och kikade in på den samlade menigheten. Alla barnen kom från Skogshöjdens kyrka, och det var lite större barn och småsmå barn som hade klätt sig i olika luciakläder. Det minsta barnet var en liten bebis som fick sitt i knät på sin mor. Där fanns lucior med ljuskronor, tärnor, tomtar och pepparkaksgubbar med ljus och en stallykta. Så vackert.

Ledarna pekade ut var trappan fanns till scenen och förmanade om vilken väg de skulle gå och hur de skulle vara uppställda på scenen intill den klädda granen.  Ljuset släcktes ner i lokalen, lite gitarrklink hördes och strax tågade hela Luciatåget in. Luciasången sjöngs fint.   

En ung kvinna satt vid pianot och spelade medan en annan av barnens ledare spelade gitarr och skötte notbladen. Kvinnan vid pianot sjöng vackert och försiktigt en solosång av julmusik medan hon spelade för oss.

Efter Luciasången följde Lusse lelle, Tänd ett ljus i Advent, En sockerbagare, Staffan var en stalledräng, Vi komma från pepparkakeland, Feliz navidad (Feliz navidad är spanska och betyder God jul), Tipp tapp, Vi tänder ett ljus, Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna. Alla våra vackra julsånger sjöngs av barnen från Skogshöjden. Glatt överraskade blev skoftebyborna över barnens stora repertoar av julsånger. Hela publiken tackade barnen med varma applåder.  

Nu satt det fint med kaffe, lussebulle och pepparkaka. Aston Gustavsson och Stig Widén skötte lotterivinsterna och det blev många glada miner bland publiken. Luciorna tyckte det var så kul att vara hos oss, så de sjöng en avslutningssång med sina glada stämmor.

Ordförande Bernt Berggren berättade från det nya programmet för 2017 vad som komma skall i aktiviteter och om resorna nästa år, samt att detta kommer hem till medlemmarna efter nyår. Bernt passade också på att önska alla en riktigt God jul och Gott nytt år tills vi ses igen i februari 2017.

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna,
det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på.
Tänd ett ljus för jordens barn.

 

           

 

 

Medlemsmöte den 24 november

Föreningen Gamla Skoftebybor hade café Skoftebyn i Valkyrian den 24 november. Tidigt var vår kaffegrupp med kvinnor i Valkyrian och bredde smörgåsar för glatta livet, medans männen bar fram bord och stolar till alla kvällens gäster. När det var kolsvart utanför fönstren och lamporna i Valkyrian lyste med sitt gula sken, kom vår gäst Ulf Persson från NÄRF = Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund . Det är ett räddningstjänstförbund inom fyra medlemskommuner Färgelanda, Mellerud, Trollhättan och Vänersborg. Ulf Persson började med att hälsa runt i lokalen, då vi var många som var bekanta med denne trollhätteson. Ulf talade och visade bilder från räddningstjänsten på en filmduk. Nu när vi närmar oss juletider då det är många levande ljus i våra bostäder, var det korrekt att tala om alla bostadsbränder. Vi fick lyssna till skrämmade information, att det endast tar 3 ½ minut innan en lägenhet är helt övertänd. 120 personer omkommer i bränderna varje år, och av dem som omkommer är 50 % över 65 år. Av 28 000 bränder årligen så är 10 000 anlagda, det kan ex vara försäkringsbedrägerier. Skadekostnaderna är cirka 5 miljarder kronor, så det rör sig om mycket pengar.

År 2004 bestämdes att alla personal överallt skulle få utbildning i brandsläckning. Bränderna i våra skolor är oftast anlagda och det gäller att alla är riskmedvetna, att man vet hur man kommer ut när det brinner.

Vanligast orsak till bränder är elrelaterat.

Anlagda bränder toppar plats två.

Levande ljus – värmekälla, man har ansvar att släcka om man tänt ett ljus.

Rökning är en stor orsak till bränder.

Alkohol och droger är en bidragande orsak till många bränder. Om man rökar får man inte somna ifrån en cigarett, då kan allt brinna upp, ty så är det i 10 – 15 fall per år.

Nu måste vi tänka på att rengöra våra fläktar själva, då sotarna inte kommer hem längre och rensar rökgången. Elektriska bränder förekommer ofta då man inte inser faran och att man glömmer elektriska apparater på med kontakten i väggen. Människor kan ha datorn i sängen på täcket och somna ifrån den, och rätt som det är blir det för varmt och det börjar brinna i täcket. Locktången och Hårblåsen är också elektriska apparater som man får se upp med. Eltandborsten som ligger på laddning får man vara varsam med. Se upp med varor och byttor som värms i microvågsugnen. Torrkokning på spisen är en vanlig brandorsak. Nu när det blir jul måste man ha en timer på ljusslingan till granen. Nya spisar med induktionshäll får man också hålla koll på. Gamla lampskärmar av tyg kan börja brinna.

Pyromaner är angelägna att elda. Var försiktiga med värmeljus nu på hösten, så att det inte blir tillbud. Ljus i sk ’snöboll’ exploderar ofta, då det blir för varmt i glaset den är gjord av. Ha alltid en hög höjd ovanför ett brinnande ljus så att inget fattar eld. Ett 4-timmars ljus bör ha en höjd om 50 cm ovanför för att inget ska ta eld. Passa er för doftljus då det kan bildas underliga kemiska föreningar med giftig gas.

Ulf Persson rekommenderar oss att alltid ha en brandfilt hemma som man kan slänga över en brandhärd för att den ska slockna.

Inte nog med att julen snart kommer med allt som skall elda och brínna, ty nu kommer också den stora faran med Nyårsfyrverkerierna! Raketer som tänds för tidigt eller som slår ner intill brännbart material. Det skjuts överallt och ibland även på balkonger där grannens varor kan antändas. Varning !

Vi ska passa oss för röken, ty röken dödar ! Gå inte ut i en rökfylld trappuppgång utan vänta tills brandkåren kommer och ser till att vi på ett säkert sätt kommer ut. Brandkårens stegar når upp till 8:e våningen och därefter finns på nybyggda hus alltid två brandutgångar.

Se till att dörrar och fönster är stängda på vind och källarutrymmen. Radhus med öppna vindar sprider elden snabbt. Det tar 4 minuter från eld till brand i ett hus.

Ibland får man på Brandkåren samtal där folk luras om bränder och använder larmnumret 112 felaktigt, sådant kan kosta liv.

Tänk själva på att brandvarnare hemma skall bytas efter 10 år, då har de tjänat ut. Byt batterier ofta till en brandvarnare. Lär er släcka med en hembrandsläckare, ty det hjälper inte om ingen kan använda den, när det väl brinner. Träna utrymning så att alla vet vad man gör om det brinner.

Ulf varnade för energilampor som ger kvicksilvergas och gav råd om att använda ledlampor istället.

Goda råd skall läsas och det skall finans en brandvarnare på varje våningsplan i ett bostadshus.

Det var en fin informationskväll och Ulf Persson avtackades med varma applåder samt en julblomma och Skoftebybok.

 

 

 

 

 

 

 

Medlemsmöte 27 Oktober

Café Skoftebyn i Valkyrian bjöd på en riktigt underhållande kväll med en massa Skoftebyentusiaster. Från nästan varje liten koja travade människor, så det var en jämn tillströmning av glada folk. Våra damer hade brett härliga smörgåsar med varierat pålägg på, för att de skulle se läckra ut. Borden var dukade och med varma ljus i dov belysning. Ute har nu hösten gjort sitt vackra intåg med mängder av färger från löv, som klamrar sig fast på träden runt Valkyrian. Många vänner träffades som inte setts på ett tag och salen var nästan fullsmockad med folk. Duon Lätt och Lagom med Ingemar Johansson höll täten in i salen och efterpå kom Bertil Fransson med klaverspelet. De startade upp sitt program med sången; Höstskogen brinner. Ingemars röst var klar och tydlig i låtarna, som var av gammal fin karaktär, flera var skillingatryck men det var även många låtar av tjosanprägel. Bertil och Ingemar kom med många underfundiga historier, en del var lite halvvågade, som lockade till högljudda skratt. De fick många varma applåder mellan varven och mörkret sänkte sig utanför fönstren. Flera av låtarna kom från musiker Cedermark. Rätt som det var fick vi sjunga allsång i; Rosa på bal, vackert namn eller hur…. Det var glatt och lättsamt i lokalen och strax sjöng duon; En gång jag seglar i hamn, en gång är du i min famn .. och alla sjöng med. Ingemar och Bertil varvade med roliga historier på bred dalslandsdialekt mellan låtarna, skrattsalvorna ekade och inte ett öga var torrt.

Nu var det dags att fika och lite prat man och man emellan. Förväntan steg när det blev lotteridragning om vem som skulle kamma hem högvinsten, som var en hink med matvaror. Många vinster hittade sina ägare och den som inte gick hem med vinst, får bättre lycka nästa gång. Spelemännen reste sig och intog scenen igen samt tackade kvinnorna som kokat gott kaffe och klenat smörgåsar. Nu blev det musik om livets vedermödor och glädjeämnen, kärlek och natur. Klart att skoftebyborna sjöng med i de kända melodierna. Bertil och Ingemar avslutade fint med den norska låten; Ljus och värme. Ordförande Bernt avtackade spelemännen med en blomma och berättade för skoftebyborna, att vi ses igen 24 november.

80-års festen 2016

Den 17 oktober var det dags för Föreningen Gamla Skoftebybor att ha den årliga festen för medlemmar som uppnått den aktningsvärda åldern av 80 år och däröver. Naturligtvis fick medlemmen ta med sig en närstående också. Ett hundratal hade nappat på inbjudan om en trevlig samvaro. Lokalen var vackert och mysigt iordningsställd samt att borden hade försetts med allt för en fin samvaro.   

Föreningens vice ordförande Stig Widén hälsade alla varmt välkomna och hoppades att det skulle bli ett par trivsamma timmar tillsammans.   Styrelsen agerade serveringspersonal och lotsade sig runt bland glada människor, bord och stolar. På scenen denna dag var gruppen ”Två Lika” inbokade.  Gruppen består av, vad namnet avslöjar, de båda tvillingarna Rune och Göran Andersson.

Bitarna, modell större, av smörgåstårtan var i vanlig ordning levererade från Håkans Bar & Festvåning i Brålanda och gjorde ingen besviken. Allt inmundigades till tonerna från bröderna i Två Lika. Succén var given och sångerna blandades med en lagom mängd roliga historier. På repertoaren fanns allt från Göingeflickornas: Kära mor till Sven-Ingvars: Säg inte nej. Stundtals sjöngs det med i sångerna på en nivå, som aldrig tidigare hörts i den lokalen.

Stig Svantesson gjorde ingen besviken, när han på sitt kunniga sätt berättade om hus och företeelser uti Skôfta. Alla var lika förundrade över hur minnet var funtat på Stig, när han kunde namnge både nuvarande och tidigare boende i de flesta hus i Skoftebyn.

Därefter dukades det upp till kaffe och bakelse, som avnjöts till nya melodier från Två Lika. Boken ”Vandring i gamla Skoftebyn” hade en strykande åtgång, börjar man kanske redan fundera på julklappsinköp?

När alla kände sig mätta och belåtna, då eftermiddagen började lida mot sitt slut, var det dags att ta på ytterkläderna och via olika färdmedel ta sig hem. Styrelsen avtackades för ett par trivsamma timmar och man längtar redan till nästa års fest.  

SENIOR VECKAN 3-7 OKTOBER

Föreningen Gamla Skoftebybor deltog i Seniorveckan 3 – 7 oktober som Trollhättans kommun ordnat och som främst vänder sig till stadens äldre invånare. Aktiviteterna var spridda på de olika äldreboenden som finns i kommunen. Veckans arrangemang var som vanligt späckad med program, där Trollhättans stad samarbetat med stadens föreningar, studieförbund och församlingar. Måndagen bjöd bland annat på föreningsmässan på Strömkarlsgården där föreningar presenterade sin verksamhet men också en hantverksutställning där skickliga hantverkare visade upp sig och gav inspiration. Det blev en festlig start på Seniorveckan. Där bjöds på allt ifrån sång och dans till olika aktiviteter och verksamheter i stadens olika föreningar. Ute visade sig höstvädret från sin allra bästa sida och inne på Strömkarlsgården var det stundtals trängsel i den goa värmen. PRO visade upp sina färdigheter i Line-Dance. Föreningar som PRO, Hjärt/lung-föreningen, Kommunalpensionärerna (SKPF), ABF med flera och givetvis Föreningen Gamla Skoftebybor visade upp sina alster och informerade om sin verksamhet. Elisabeth Valdemarsdotter och Aston Gustafsson  stod för arbetet vid vårt bord och hade dukat upp med både bilder, information och våra böcker för försäljning. Ett antal böcker såldes över disk och inbjudan till att bli medlem i vår förening delades ut.  Sammantaget var det en lyckad dag och alla i vår förening gick nöjda och glada hemåt och hoppades på en upprepning nästa år.

 

 

Medlemsmöte  den 15/9

 

 

15 september kl. 17.00 äntrade 35 deltagare bussen som Lars från Karl-Ewerts Busstouring kört fram. Det var dags för föreningens årliga hemliga resa och som tur var, visste vår chaufför vad målet var.

Redan vid första rondellen började spekulationerna om vart det skulle bära, höger, vänster eller rakt fram. På E45 kördes bussen söderut och in på Sjuntorpsvägen och gissningarna tog fart,  Sjölanda, Gravlången och Hembygdsgården fanns bland förslagen. Vice ordförande Stig Widén hade ändå gett en ledtråd "när Lars får råda kommer vi nog fram". När bussen svängde vänster vid Skrehalls skola in på Rådavägen gissade fler och fler rätt.

Södergårdens Vedugnsbageri var resans mål.

  

Bröddoften kändes påtagligt när vi närmade oss, bagarmästare Maria Dahlman tog emot och hälsade oss välkomna.  Plånböckerna kom fram och snart var brödhyllorna tömda till sista smulan. Marias högra hand Gunnar berättade sedan historien bakom bageriet och hur det startade. Hur Maria åkte till Gotland och lärde sig bakkonsten och senare öppnade sitt bageri. Det mesta av brödet är bakat på surdeg av råg, dinkel och vete. Lantvete odlas på Södergården. Bröd som bakas är bl a Schweizare, Drömbröd med fikon, Havrebröd, Kumminbröd samt Frukt o Nötbröd.

Därefter styrde bussen hemåt igen till Valkyrian och de rykande varma korvarna med efterföljande kaffe. Nu väntar vi ett år på nästa hemliga resmål.

 

 

 

Slussdagen 

Den 4 september genomfördes den, numera traditionsenliga , Slussdagen.

I år lite mer påkostad då Trollhättan firar sitt 100-årsjubileum.

Dessutom passade slussleden på att också fira 100 år. Vädret visade sig

från sin bästa sida och strömmen av folk verkade aldrig avta. Kön till

Slusscaféet var en prövning, 45 - 50 minuter för att avnjuta deras berömda

räkmacka. Programmet inleddes med invigning av trappan från Österlånggatan

ner till kanalbanken. Därefter tog musikkåren täten och styrde kosan mot

den nybyggda Olidebron som invigdes med pompa och ståt.

Föreningen Gamla Skoftebybor deltog även i år med ett tält där verksamheten

visades upp och våra böcker såldes. Stundtals var det en strid ström av

intresserade som både frågade och dessutom visade  intresse för de kort

som fanns till beskådande. Ett inte helt oaktat antal böcker såldes.

I övrigt fanns en mängd aktiviteter att ägna sig åt. Verkstäderna i slussområdet

var öppna för allmänheten dagen till ära, räddningstjänsten visade livräddning.

Försäljning av allehanda ting fanns, honung, marmelader, saft, grönsaker och  

bröd för att nämna några. För dom som tyckte promenaden till slussarna var för

lång så erbjöds skjuts med kanalbåten, Strömkarlen.

En lång och solig dag avslutades med konsert, "Stadens ljud" ett uruppförande

som endast spelades denna dag. 200 musikanter deltog i denna timmeslånga konserten.  

 

Medlemsmöte den 18/8 2016

18 augusti hade vi i Skoftebyföreningen Öppet hus i våra lokaler i Skoftebyskolan. Tidigare på dagen hade vi haft regn så ’spön stod i backen’, men lagom tills Skoftebykvällen lät solen sprida sina varma strålar.  Aston satte på hurran och det dracks kaffetår, påtår och tretår med bullar o kakor. Flera böcker såldes av Nya Skoftebyboken och vår nestor Stig Svantesson fanns på plats och kunde svara på många frågor. Det var frågor om vägar och hus och vart bodde personerna? Alla våra fotopärmar låg uppradade på bordet med många gamla foton och det diskuterades vådligt. En mycket trevlig stämning spred sig i lokalen när fru Larsson träffade klasskamrater och många av dem fanns också på våra foton.   Minns du?? Många platser och mycket händelser fick åter se dagens ljus.

Gubbarna snackade mycket fotboll och minns ni, när vi sparkade boll och hängde i ringar uppe vid Alphyddan och gjorde idrottsliga krumbukter? Det var innan Holmentippen och Nysätratippen fanns. Det gällde att få ihop ett fotbollslag och spela tills månen syntes på himlavalvet.  Foton som busschaufför Alf Jörlind lämnat till föreningen på Skoftebybussar med chaufförer studerades noga och väckte många fina minnen till liv. Då var det stort att åka med morsan till stan på lördag och handla på torget. Minns ni när vi hängde på efter bussen då det var isgata, farliga lekar på sin tid. Då vände bussen vid Svarta Maa som var en stor dåtida samlingspunkt. Bussar i all ära, men Aston, den gamle tågmästaren hade rest i nästan hela riket på spåret och han hade klippt många biljetter samt haft stort ansvar på tågen. Lars höll låda och talade om resor med barnbarn till Göteborg och hade fått åka spårvagn, det ni! Han hade även åkt flyg till huvudstaden och träffat förre kommunalrådet, på någon slags större konferens. Skymningen spred sig utanför fönstren och kaffet var urdrucket så till slut var det bara att säga; Hej då och vi ses snart igen!

 

Medlemsmöte den 9/6 2016

Vår förening hade ett intressant möte i Valkyrian 9 juni. En solig varm sommardag gästades vi av K G Danielsson som skulle berätta om gamla Nossebrobanan, som skulle fyllt 100 år i år. På en stor bildskärm visades bilder och filmer från Nossebrobanans historia. K G Danielsson var Åsakapojk och hade med lite trevlig information om sin bygd och Nossebrobanans sträckning. En stor skylt visades; Järnvägs Aktie Bolaget,  Trollhättan – Nossebro. Trollhättebanan – en smal sak. Prästen skrev brev om att få köpa mark från bönder och jordägare i Gärdhem, Åsaka och Nossebro där den smalspåriga järnvägen skulle gå fram, som blev 3,2 mil lång. Där skulle byggas en Trefotabana – som var 3 svenska fot bred och en svensk fot var 29,7 cm. Och i maj 1913 började bygget av Nossebrobanan. Det var en lättare och smalare bana att bygga, men i längden höll den inte. Det var rallarnas spett, spadar och hackor som byggde järnvägen med hjälp av hästen Balder. Och rallare Pelle Björn orkade borra uppåt, så han var en stark man att ha med i laget. Lite dynamit fick även användas. Besvärligast var det att bygga järnvägen vid Lerumsbankarna som rasade vid flera tillfällen. Järnvägen invigdes 16 februari 1916 av landshövdingen i Skaraborg samt friherre Silfverschiöld från Koberg, och sedan åts en festlig middag på Villa Elfhög. Nossebrobanan gick utefter Trollhättan – Gärdhem – Åsaka – Norra Björke – Främmestad – Nossebro.  I Åsaka höll prästen Sallander ett vackert tal och barnen sjöng. Det hade varit smygpremiär för Sommarvagnen som måste användas år 1915.  Från början var det ånglok som trafikerade linjen och vatten måste fyllas på till lokets maskin, men senare blev det diesellok. Ångloken hette Kinnekulle, Vänern och Elvakatten. Gullhönan fanns i tjänst 1925 – 1940. Det hände inga olyckor vid Nossebrobanan men skräddare Hansson hade fått lite kläder förstörda då tåget en gång måst göra en häftig inbromsning. En gång brann Bärebergs stationen upp år 1942, men efter 3 månader hade man byggt en ny station där. Under världskrigen plockade människor torv som fraktades via Nossebrobanan då det var brist på bränsle. Under amdra världskriget var det hemliga trupptransporter på banan. Tåget stannade vid varje station. Lokföraren kände sina resenärer och stannade ibland tåget utefter banvallen, då husmor varit i stan och handlat, så att hon fick en närmare väg att gå hem. Vid de sista åren körde den orange rälsbussen på Nossebrobanan. Utefter banvallen finns på sina ställen namnristningar i bergskanter av rallarna som byggde järnvägen. 15 juni år 1968 gick sista tåget på Nossebrobanan och idag kan man cykla på vissa delar av banan.  Bussar har idag tagit över resenärerna. Därpå fylldes salen i Valkyrian av sorlet då alla skoftebybor skulle prata om Nossebrobanan och mumsa på kaffe med bulle. Stig Widén tackade K G Danielsson och önskade alla ett trevligt sommarlov. 

 

Medlemsmöte den 12/5 2016

  Föreningen Gamla Skoftebybor hade Öppet hus i sina lokaler i Skoftebyskolan. Aston kom tidigt och satte på kaffehurran och bullade upp. När vi bjuder in till oss, vet vi aldrig hur många intresserade som dyker upp och fikar med oss. Denna gång kom det 35 personer och det var nästan så att varje stol var upptagen. Mycket prat om Skoftebyn, vägar och hus. En man hade varit Skoftebyn trogen sedan födseln, men var lika glad för det. En person från ’Blindtarmen’ blickar ut över Skoftebytorg varje dag från sitt hus, men nu finns det ingen  branddamm kvar.  Svarta Maa är alltid på tapeten och den stora samlingsplatsen förr för skoftebyungarna som ibland köpte cigaretter i rosa kiosken och tjuvrökte. Det var en uppsluppen stämning i lokalen, kaffe dracks och sockerkringlor doppades. Flera personer hade gamla foton från Skoftebyn som de ville visa och fråga om. En man visade upp foton från Sylte skattegård där hans släkt bott. Alla våra gamla kartor fick plockas fram till glädje för många som ville se vart familjens hus låg. Fotbollen på Nysätra och Holmen diskuterades, bästa sparkarna och fina målen i dåligt väder och hård blåst. Byggnaderna där man bott och farmor bjöd på kaka, som nu renoverats och fått en klarare färg ökar minnet. Och tänk när det brann och Skoftebyns brandkår fick komma, då var det uppståndelse och en stor händelse i Skoftebyn. Gamla skolan och buslekarna, icke att förglömma, mycket får vara gömt i minnesbanken. Men det var en lycka när någon fick tag i en krita och åstadkommit en käck bild på griffeltavlan, kanske inte alltid så rumsren. Många luffare kom till Hotell Oslo och hade stora papplådor med krimskrams. Jepp-Adel med hästen Norma som tömde dasstunnorna i Skoftebyn med omnejd, han hade många jobb och var flitig.  Han bodde nära gamla skolan och djuren gick och betade intill. Flera pratade om vår Nya Skoftebybok och allt som den innehöll. Klockan närmade sig hemgång och Aston diskade, plockade ihop och låste för denna gång.

 

 

 

 

 

 

 

Medlemsmöte den 14/4 2016

  Föreningen Gamla Skoftebybor hade ett fint vårmöte i Valkyrian där våra kaffedamer bredde smörgåsar och dekorerade för glatta livet medans kaffet puttrade på spisen. Festsalen fylldes på med många glada skoftebybor denna vackra torsdag. Lotter togs då många vårblomster från Blomhuset hägrade som vinst. Slutligen tittade även solen fram och då kom även Marie med lilla dottern som bärhjälp när stora lådor och krukor med blommor lastades in på scenen. Ett knippe med rabattkuponger delades ut för våra kommande växtköp på Blomhuset i Trollhättan. Vårblommande Penséer kan inte nog uppkattas för sin blommande prakt och färgrikedom. Enkel, lättblommad och tål även lite frostnätter. Vårpenséer, höstpenséer och minipenséer som Marie kallade för babyface.  På stora fat eller i krukor kan man verkligen slösa rikligt med denna blomma som stormtrivs hos oss hela sommarhalvåret. Om penséerna börjar att se hängande gråtmilda och ledsna ut, så är det bara att klippa ner dem och så kommer de igen. Men glöm inte att bra jord är mycket viktigt och lite fukt så trivs blommorna bäst. I baljor och lådor kan man blanda rikligt med alla sorters sommarblommor och färger, desto gladare blir alla människor. Kungsängsliljan är det lite höjd på, men den är också tålig när det är minusgrader. Ibland kanske man vill ha färgteman med blommorna i stenpartier med vitt, ljusblått, mörkblått och lila som blir så härligt vackert. I sina vaser som man kan ställa på en stor bricka, kan man blanda blommor och sticka i lite fina videkvistar i buketten som dekoration eller varför inte en liten tålig orange babyface – minipensé i en kruka? Bellis perennis ~  vit tusensköna blommar under en lång säsong från våren och är härlig att fröjdas åt i trädgården gärna i lite halvskugga. Att odla taklök i hög kruka som sedan får hänga ner, kan bli en fin upplevelse och lite vackra färgade stenar runtom kan göra susen. Man ska ta till vara allt som är löst i naturen att dekorera med, lite trädbark, en vacker sten, lite mossa och ett par fina blad från en tråkig kruka i ett vattenglas gör glädje. Använder du inte ditt vackra silverfat så gör en blomsteruppsättning som dekoration på den. Och nu finns de vackra små vitsipporna i naturen att glädjas åt. Fyll altaner, balkonger och uteplatser med härliga uppsättningar av blommor och växter, på borden kan du ha värmeljus i vackra glas. Pelargonerna är en flödande blomma och den 21 april kl 9.00 koras Årets Pelargon som är en fin tradition. Mycket sol och fin näring gillar pelargonerna och en av de vackraste kanske är den gängliga Mårbackapelargonen.  Publiken tackade Marie med varma applåder. Därefter bjöds alla gäster på kaffe och smörgås med liten kaka innan lotteridragningen på vackra blomsterlådor. Ordförande Bernt Berggren tackade Marie med att ge henne Nya Skoftebyboken och han berättade om nästa möte som hålles i vår lokal med Öppet Hus.   (Klicka på bilden för att göra den större.)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Årsmöte den 10/3 2016

 I ett vårljust Skoftebyn samlades medlemmarna för detta medlemsmöte. Ordförande Bernt Berggen inledde med att öppna mötet samt höll parentation. Långborden var vackert dukade som till fest.  Kulturchef för Trollhättans kommun, Christer Olsson gjorde oss den äran att besöka vårt möte och berätta om årets aktiviteter då Trollhättan firar 100 år. Christer visade många diabilder som tydliggjorde hans berättelser på ett överskådligt sätt.  Vi fick höra om Trollhättans utveckling från år 1916 och se många vackra gamla fotografier från vår stad. Karl Johans torg var det stora marknadstorget vid denna tid och hade en brunn som var 4 meter djup och lika djup som kyrkans torn var högt. Heliga lågan fanns ännu inte på plats. Post, telegraf, järnvägsstation med en elektrifierad järnväg, tingshus samt även två biografer fanns för en stads behov år 1915. Slussbyggnation med majestätiska portar visades från år 1915. Vid kraftstationerna förekom mycket utvecklingsarbete och kanalen rätades år 1916 då vi även fick den sista slussen. Bild från Helvetesfallen visades och när stigarna vid älv och kanal skulle namnas fick inte namnet intill Helvetesfallen vara Helvetesstigen utan fick namnet, Laxstigen. Många vackra nutida bilder fick vi också se på våra stadsbor och parker. Ett stort födelsedagskalas skall det bli 20 – 21 augusti. Särskilt nämndes Skrot Nisses lekpark på Spekön. Christer Olsson sa också att vi måste titta framåt och se nya saker. Christer Olsson avslutade med att berätta att alla kommunala bolag och alla stora företag är med på att förverkliga detta firande som började nu på nyårsafton och fortsätter hela året ut. Kaffestund med delikat sötsak till dragningarna i lotteriet. Därefter hölls Årsmötet och alla val förrättades, ekonomin godkändes och styrelsen fick ansvarsfrihet för år 2015. Rune Davidsson avtackades för sin tid i styrelsen.

 

 

Medlemsmöte den 18/2 2016

Föreningen Gamla Skoftebybor hade säsongens första vårmöte detta jubileumsår i Valkyrian den 18 februari. När skymningen föll över Skoftebyn samlades många sångbegåvade skoftebybor för att låta sina sångröster bli hörda. Det var ett ljudligt sorl och mycken skratt hördes när man träffades igen, och Elisabet sålde ”sex för en tjuga” (lotter). Salen i Valkyrian fylldes på och borden dukades. Aftonens artister var musiklärare Anna Sjöstrand på handklaver och Morgan Karlsson på elbas samt keyboard. Anna kommer från Kode och Morgan som funnit kärleken på Orust var en sann bohuslänning. Med Allsången lämnar inte någon utanför,  startade folket upp sina stämmor. Nu fick vi alla bekänna färg, var fanns tonerna och vart låg melodierna? Glatt fortsatte vi att sjunga Ljuvliga ungdom, dig har jag kvar och det hade vi ju! Nu hade vi minsann riktigt kommit i gasen och vi fortsatte med; Gå upp och pröva dina vingar och känn hur underbart det är... Ha ha det här var ju riktigt skoj. Nu tyckte Anna att vi skulle få vila våra röster, så instrumentalt spelades Drömmen om Elin. Många låtar av Taube och från västkusten med hav och skrikande måsar anades. Puh, äntligen blev det dags för kaffe och maffigt stor ost- och skinkmacka med kaka och kaffe som satt väl på plats med en liten chokladbit till. Kaffet var så hett att det säkert var kokt på björkved. Nu var det dags för den stora dragningen i lotteriet. Lyckliga var paret som kammade hem högvinsten, en hink full med mat och Hildings sista bok. Många andra vinster fanns som ost, blomkruka, kaffe och böcker. Mätta och glada fortsatte Skoftebyns sångfåglar att sjunga och spela efter sånghäftet som delats ut till alla. En snabb polka spelades och kvällen utanför hade mörknat betydligt när Nu går sista visan sjöngs och alla gick hem till sina stugor efter att Anna och Morgan avtackats med varma applåder och vårblommor.

 

 

[javascript protected email address]

 

http://www.trollhattan100.se/