Vattentornet Nohab

 

Nohabs vattentorn

 

För att täcka östra Skoftebyns behov av vatten uppfördes ett speciellt vattentorn år1898 med en cistern. Det var ett tidskrävande och nogsamt arbete att bygga tornet. Där rymdes 86 860 liter vatten. Från kraftverkets tilloppskanal fick man vatten till vattentornet. Vattentornets syfte var att få ett rätt vattentryck i systemet med vattenledningar genom att vattnet lagrats på hög höjd i vattentornet. Det främsta syftet var att utjämna skillnaden mellan uppumpad vattenmängd av vatten och det vatten som åtgått och att vara reserv vid rörbrott samt för att kunna släcka eldsvådor och att hålla ett konstant tryck i förbrukningsorten. Tornen var ofta av murverk där cisternen var av smidesjärn, gjutjärn eller armerad betong. Vid brand kunde vatten från detta torn hämtas och släcka bränderna i hela området. Hela verkstaden skulle ha vatten och det byggdes när Nohab flyttade över från västra sidan kanalen till östra sidan. Rivning av vattentornet på Nohab skedde 1953. Det har berättats att när tornet revs, skedde det genom att muraren knackade loss sten för sten nedåt tills tornet var borta. Det var Braxen som bilade ner hela vattentornet. Braxen arbetade på Nohab med olika sysslor. Han målade traversen genom att hänga i en arm utan ställning. Han hade också egna projekt och gjorde cykelställ, som inte var lätt att få ut genom porten. Men han pratade med lastbilschaufförerna så att det löste sig.  När rivningen skedde stod folk i fönstren och kollade på. Reinhold Bylund var också med när vattentornet skulle rivas. Tornet var fullt med vatten.  Plakat satt uppsatta med texten: Varning livsfara. Vägen avstängd. Rivningsarbeten pågår. Bylund samt Karl-Gerhard Ljunggren skulle tömma tornet på vatten. De slet och knackade med skiftnycklar. Till slut kom det fram en stor lerkorv och sedan kom vattnet forsandes. Och de blev blöta av vattnet båda två. Vattentornet fanns bland annat för att ånglok byggdes på Nohab. År 1953 upphörde man att bygga ånglok och då behövdes inte heller vattentornet,så då revs det.

Referens: WernerJohansson "Nyqvist & Holm 100 år"