Sprutboden

 

Sprutboden i Skoftebyn

Bränder var ett stort orosmoment förr. Vid brand kunde hem och bohag brinna upp i en rasande fart. I gammal tid sparade en brandman sitt skägg för att använda som skydd mot röken vid brand. Och från brandvakten hördes: Från eld och brand, från fiendens hand, bevara Gud, vår stad och land.

I Byggnadsstadgan 1818 fanns uttryckt att brandsprutor som skydd alltid skulle finnas vid gårdarna.  

I Skoftebyn med sina träkåkar var oron stor, då det fanns vedspisar och kakelugnar i husen. Vid julen hade man en nyhuggen julgran pyntad med bomull, sockerkringlor och tända stearinljus. Den katastrofala branden, november 1921, Storgatan 40 i Trollhättan, gjorde att brandskyddet sågs nogsamt över.Skoftebyns allmänna och frivilliga borgarbrandkår skulle mobiliseras i Sprutboden, Syltevägen 35 med två vattensprutor och en reservspruta, och för år 1922 var handlaren J R Holmin distriktschef och vice chef var Oskar Mattsson. Sprutboden var en hög byggnad som bestod av korrugerad plåt med plats för verktyg inom brandsäkerheten. Sprutmästaren var ansvarig för nycklarna till sprutboden där materialet förvarades. Sprutchefen hade ansvar för manskapet vid sprutan med eldsvådan. I slutet på brandsprutan satt en sprutcylinder. Sprutmästaren hade en sprutmössa på sig, som bevis på ämbetet.

  • Chef för spruta nr 1 var Oskar Johansson, vice chef Oskar Smith, Reparatör var Harald Persson; och manskapet kom från Liljedal, Linneberg samt Maden.

  • Vattenspruta nr 2 hade som chef Hjalmar Mattsson och vice chef var Karl Svensson samt reparatör var Gustaf Albert Olausson.

  • Reservkåren hade manskap med chef, Rickard Ask och vice chef, Simon Hagström.

Förr användes en brandtrumma för att larma när det var eldsvåda. Det fanns även en brandtunna i Sprutboden som var fylld med vatten och som ständigt påfylldes, så att man alltid var redo med vatten vid en eldsvåda.   I Sprutboden fanns det också en slags trumpet som skulle användes vid brandlarm, den fanns bakom ett glasskåp.

Brandsläckningsarbetet skulle indelas i fyra avdelningar: en vattenhämtningsavdelning, en sprutavdelning, en bärgningsavdelning och en vakt- och reservavdelning. Det fanns endast vatten i gårdspumpar och i Åkerssjö, men fyra branddammar ordnades snabbt. En fanns på Skoftebytorg, Frälsegårdsgatan, den andra var vid Skoftebygatan/Skattegårdsgatan och den tredje var vid Ritsaregatan samt bakom gamla skolan vid Syltevägen 57 fanns också en branddamm. Branddammen vid Skoftebytorg var ca 10 X 5 m samt 1,5 djup med stängsel runtom. För att öva så naturligt som möjligt tände man eld för att sedan släcka korrekt : "Elden är lös! Det brinner, var allvarliga larm. Man handpumpade brandslangarna. Lektion i hur man tutade i lurarna hölls vid Sprutboden. Sprutskötare kallades även sprutdräng. Vid övningar fanns alltid mången ung skoftebygrabb som hoppades få se när vattnet i branddammen tog slut och skräp och sörja kom ur brandslangen istället. Strax innan övningen i att släcka bränder skulle avslutas, framhöll brandchefen vikten av att larma i ett tidigt skede.

Det fanns en Brandordning som gällde för Trollhättan från 1925. Däri beskrevs organisationen inom brandväsendet samt mönstring och övning i att släcka bränder med rätt redskap. Där fanns också rättigheter och skyldigheter för brandpersonal.

Brandmanskapet skulle också tillse att erforderligt antal hästar fanns till förfogande. Och var det förseelser i tjänsten kunde disciplinära straff utdömas. Om det befunnits en eldsvåda hade brandchefen rätt att ”utdela belöningar åt dem, vilka under eldsvåda utmärkt sig genom raskhet, självuppoffring och ihärdighet”.

Trollhättan var i brandhänseende indelat i 4 rotar. Första roten omfattande stadens område öster om älven och norr om Bergslagernas järnväg. Andra roten omfattande stadens planlagda äldre område och området öster därom. Tredje roten omfattande stadens övriga delar öster om älven. Fjärde roten omfattande stadens område väster om älven. Från varje rote skulle minst 40 man uttagas, vilka bodde där. De skulle vara väl inövade i brandsläckningens konst. De underordnade skulle ha en ovillkorlig lydnad gentemot överordnade. Det skulle finna transportabla sprutor, eldsläckningsmaterial och livräddningsredskap vid brandstationen. Brandskåp skulle finnas för alarmering. Vid varje egendom skulle finnas brandhake och stege, vattensprutor i fullgott skick. Ju värdefullare egendom desto fler brandredskap krävdes. Brandsyn skulle hållas i april och maj. Sprutlaget skötte en brandspruta och såg till att den alltid var brukbar. Sprutlangare handräckte vatten till vattensprutan vid eldsvåda, när den röde hanen var i farten.  En gång hade en plåt gått i sönder till Sprutboden och då kröp pojkarna in och tittade på denna fantastiska byggnad, berättade Lennart Ljunggren. Ibland var det sprutmönstring för att bevaka att vattensprutan var hel och fungerade som den skulle och att brandmännen visste vad de skulle göra med den vid brandhärd. Brandsprutorna provkördes även vid Åkerssjö, då fick svarta och skitiga slangar rengöras. Vid Åkerssjö hölls brandvak öppen i händelse av brand, för att vattnet skulle vara lätt att komma åt när det behövdes. Övningar gjordes vid branddammen på Skofteby torg, Frälsegårdsgatan. Ifrån Sprutboden drogs vattenslangarna ner till dammen vid Skoftebytorg för att provas.

Brandyxan användes för att öppna dörrar som var stängda samt att hugga upp trossbottnar, samt dolda utrymmen där det kanske var glöd. Sprutboden innehöll brandämbar att bära vatten i. I branddamm samt i I Skoftebyn fanns nu 2 stycken handkraftssprutor och 1 slangkärra med 100 meter slang. Det fanns 8 brandskåp i staden.

För övrigt var det soteld, lite åsknedslag och mindre bränder som förekom. Det är försent att vakta elden, när huset redan står i brand, sa man i Skoftebyn. Brandstyrelsen hade funderingar om en vattenledning från Åkerssjö till branddammen bakom skolbyggnaden med en grenledning till branddammen vid Linneberg, men detta blev aldrig förverkligat. Brandposter önskades redan på 1920-talet men kom först på 1950-talet när vattenledningar dragits fram. Kommunalt vatten fick man i Skoftebyn år 1949. Om syret vore ensamt i luften, skulle den minsta gnista sätta hela jorden i brand, sa man.

Endast en större brand finns i åminne. En tvåvåningsbyggnad av trä ödelades av brandflammor i april 1932. Det var i huset på höjden vid Vårlöken 6. I byggnaden bodde fyra familjer som nu blev helt husvilla. I Skoftebyn brann det även i oktober samma år i det kvarter som eldhärjades på våren. Det var en brand i en affärsfastighet med två byggnader, där övervåningen brann ner.

Från fullmäktiges protokoll 18 april 1944 beskrivs att invånarna i Skoftebyn (Ryrområdet) inte har möjlighet att komma i kontakt med brandstation för hjälp, när det är eldsvådetillbud, sjuk- och olycksfall mm. Mellan Nysäter 22 och Dalahöjd saknas brandskåp. Från kvarteren Gärdet och Ryrs backe är avståndet för långt till befintliga brandskåp för att alarmeringen ska ha full effekt. Skogsmark med ljung är brandfarligt och genomfartsväg för brandbil och ambulans måste bli bättre. Brandskåp och branddamm bör uppsättas samt att genomfartsväg bättras.

Enligt beslut i fullmäktige skall brandskåp uppsättas, samt att ”anordnande av branddammar icke är nödvändigt” i Ryrområdet och vägen bör provisoriskt iordningställas. Där skall senare nedläggas ledningar för vatten och avlopp, så det lönar sig icke att utföra några mer permanenta arbeten.

Från början av 1600-talet var det ett krav att ha en skorsten på boningshusen. Nu tillkom också krav om att använda skorstensfejare, som skulle vara anställd och yrkesutbildad. Husägare skulle själv tillse att bekosta och ordna med sotares tillsyn.

Enligt beslut i fullmäktige skall brandskåp uppsättas, samt att ”anordnande av branddammar icke är nödvändigt” i Ryrområdet och vägen bör provisoriskt iordningställas. Där skall senare nedläggas ledningar för vatten och avlopp, så det lönar sig icke att utföra några mer permanenta arbeten.

Från början av 1600-talet var det ett krav att ha en skorsten på boningshusen. Nu tillkom också krav om att använda skorstensfejare, som skulle vara anställd och yrkesutbildad. Husägare skulle själv tillse att bekosta och ordna med sotares tillsyn.

Sprutboden i Skoftebyn. Foto Lennart Ljunggren vars barn finns med på bilden.

Bild från Innovatum. Sprutmönstring. Sex sprutlag med sprutor och fanor har samlats. Att utebli från sprutmönstring medförde kännbara böter.

 

Referenser:

Brandordning för Trollhättan år 1925

Utdrag från Fullmäktigeprotokoll 18 april 1944

Skoftebyn – ett samhälle uppstår och utvecklas. 1991

Privatperson: Lennart Ljunggren januari 2014

Privatperson: Stig Svantesson januari 2014

Innovatums bildarkiv

TILLBAKA

[javascript protected email address]

 

http://www.trollhattan100.se/