Lv Batteriet

 

 

LV-batteriet vid Holmen, Skoftebyn                         Inga-Lill Andersson

Vid anfall från luften vid Trollhättan fanns det under krigsåren 1939 -1945, tre stycken batterier 75 mm lv-kanoner m/36 nämligen vid Holmen, Edsäter och Staveredslund/Sandhem. Och varje batteri bestod av centralinstrument, två till tre pjäser, avståndsinstrument samt en ledningscentral. Vid varje batteri var det en bemanning av militärer med ca 40 – 50 personer. Iordningsställande av de olika geografiska platserna inleddes 1940 från Arméns ingenjörskår samt folk från orten. Sedermera kom de olika barackbyggnader till stånd där man hade ledningscentral, expedition, förläggning samt utspisning. Fem baracker fanns det vid Holmen och några stod kvar en tid efter krigsslutet. En av barackerna finns kvar än idag då den på 40-talet flyttades till Källviken och användes som lektionsutrymme av FBU. De andra barackerna är förstörda eller uppbrunna. Övriga baracker vid andra batterier revs efter krigsslutet. Vid Edsäterbatteriet utbildades personal som fanns vid alla batterier i Trollhättan. Trollhättans stads stora industrier, våra kraftanläggningar och flygfältet hade ett skydd av så kallade luftvärnstroppar med 20 eller 40 mm luftvärnsautomatkanoner (Ivakan). Vid gamla Tingshuset samt Nohabs villor fanns LV-staben förlagda. Omfattande var även Kraftverkets engagemang i anordnandet av uppställningsplatser med pjäsplatser för luftvärnet. Kostnaderna bestreds av Trollhätte Kraftverk, medan däremot en 40 mm automat kanontropp betalades av Nydqvist & Holm, dock förväntades kostnaden senare överföras på Kronan. Vid Holmen fanns ett luftvärnsbatteri med en militärpluton under andra världskriget

Holmenbatteriet placerades på mark som låg vid Holmen, nära Ryrbäckens utlopp. Betydande arbeten gjordes för att förvara krigsutrustningen, delvis blev pjäserna nedsprängda i bergmarken och var försedda med betongvallar tillika var avståndsinstrumentet och centralinstrumentet skyddade. En annan anordning hade gjorts för ammunitionsupplaget, där man gjort en insprängning i berget och hade tak av betong och likadant var det utfört med generatorsaggregatet. Beräknad kostnad var 25 000 kronor. Vattenfall var även engagerade vid Holmen där Trollhätte Kraftverk utförde arbeten för     16 681 kronor. Pjäsvärn och övrigt revs och fylldes över av militär personal i mitten av 1990-talet. De hade ett ammunitionsförråd som såg ut som en jordkällare. Det finns ett foto på detta från 1995. De hade en LV kulspruta (vattenkyld LV 36, 8mm) där.

Närheten till krigshändelser var påtagligt för Sveriges del. Den 30 november 1939 bröt Finska vinterkriget ut, då fick Sverige ha en stor beredskap av folk och krigsmaterial. Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen vilket gav upphov till andra världskriget som varade till 8 maj 1945. Export av kanonmaterial skedde, vilket man nu inte såg med blida ögon, då landets egna behov måste tillgodoses. Verkanseld sköts mot ett plan med tysk beteckning, som kom in västerifrån vid Stallbackaområdet vid ett veckoslut år 1943. Främmande flygplan nödlandade vid SAABs flygfält ett flertal gånger. Ett tyskt flygplan besköts på våren 1940 av luftvärn i Vänersborg. Och i Uddevalla sköts ett tyskt flygplan ned. Ett allierat obemannat flygplan störtade i Åsaka 30 oktober 1944 och bomblasten exploderade vid nedslaget.

Vid Trollhättan fanns flera förläggningar för militär personal och särskilt lv-personal. 1. Vid portvaktsstugan på verkstadsgården fanns en lv-barack 2. Vid Olidan fanns två baracker nära garaget till en villa. 3. Norr om kyrkan fanns GA-baracken. 4. Runt kraftstationsområdet fanns också andra förläggningar för all militär personal. Vid Olidan fanns också en barack om 3 rum med kök och ett mindre hus vid utomhusställverket som benämndes ”Getingboet”.

Beväringsbaracker började byggas vid övningsplatser där man tidigare haft tält för soldaterna. Värnpliktiga förband förlades ofta i närheten av städer. Livet blev alltmer uppstyrt både för soldater samt befäl. Morgonuppställning skedde efter att reveljen blåsts från trumpet. Då skedde syn av bäddning och kläder och därefter fick soldaterna gå till koket för att få frukost. De sjuka gick till doktoren och visade upp sina åkommor. Övningar och andra militära uppgifter tog vid. Militärerna bodde i 2-3 baracker vid Holmen och när de gick till och från, så passerade de förbi på Dalahöjd. De väntade på något flygalarm, ty de var där för att skydda slussarna.

Nu blev det vapen- och persedelsvård: uniformer, vapen och all utrustning rengjordes från allt som väder och vind ställt till med, arbetet godkändes av befälen. Man skötte fordon och hästar samt städade på logementen. Övningsskjutningar befanns vid skjutbanan mot älven.

När det var matdags stod de i en lång kö för att få sitt mål med mat. Wille Bjurström som hade charkuteri där han sålde korv och kött i bottenvåningen till Andreaskyrkan, skötte matlagningen som kock till mannarna. Maten var ett ständigt samtalsämne, dåligt, för varmt, för kallt, smaklöst men det som alltid toppade och fick beröm var Kronans goda ärtsoppa med pannkakor och sylt till efterrätt. Från kokvagnar eller fältköket serverades maten till soldaterna, befälet åt från ett särskilt kök.

13 december kom Skoftebytöserna och gick Lucia för soldaterna. Varje dag förde de krigsdagbok för att dokumentera vid sitt krigsförband. De beskrev egna åtgärder, observationer om avvikande verksamheter i området, beskrev mottagna och givna order, taktiska överväganden och operationsplaner med mera. De bifogade även operationskartor och stridsövningar samt andra handlingar.

När dagens övningar var till ända blåstes tapto och logementen släcktes ned. Allting var organiserat och reglerat samt var avskilt från övriga samhället. Soldaterna var oftast finniga tonåringar som gärna tog till flaskan vid ledigheter. På Holmenbron ordnade soldaterna själva dans och Skoftebytöserna kom gärna till en svängom, man spelade klaver och fiol. Hjalmar Karlsson fanns med bland beväringarna liksom Alf Börjesson, en av flera Skoftebybor. Det hände att en och annan inte skötte sina permissioner eller annat och fick då ’sitta i buren’, eller indragen permission vid riktigt hårda förbrytelser blev det krigsrätt.

"Den som undandrager sig att fullgöra värnplikten och endast vill njuta av fosterlandets gåfvor utan att gälda dess kraf, han är ovärdig att nämnas bland fria svenska män. Att svika Konung och Fäderneslandet har aldrig varit svenskmannased!" http://www.lv3.se/hist/

Politiken under andra världskriget var att hålla Sverige utanför kriget och Per Albin Hansson sa ofta att ”Sveriges beredskap är god”. Sverige hölls neutralt av regeringen emot alla krigförande länder.

Militärbarack vid Holmen

Referens: Tre artiklar från Trollhättans Tidning 1989-90 av Bertil Nilsson. Stig Svantesson från Skoftebyn. Västsveriges Vattenfalls Veteraner; Försvars och Beredskapsåtgärder vid Trollhätte Kraftverk under 1940- och 1950-talen.

Bastun vid Holmen